En blogg av Magnus och Sophy – Världen enligt oss


Dags för FUTURE PERFECT-festival
augusti 22, 2012, 5:44 f m
Filed under: Uncategorized

Nu är det snart dags. Årets mest spännande festival i Stockholm enligt mig, äger rum 23-26 augusti och heter Ö festival. Tre dagar och nätter med inspiration, kreativitet och avkoppling. Fokus för festivalen är hållbarhet och den gästas därför av ”stjärnor” inom design, entreprenörskap, vetenskap, media mm som vill skapa en mer hållbar värld. Så festivalen är en utmärkt tillfälle att nätverka och samtidigt en musik- och upplevelsefestival. Kul för oss i branschen, men även för alla andra som vill skapa en bättre värld. Hemsidan är www.futureperfect.se.

Vi kommer framförallt fokusera på de ungas roll och också medverka i ett seminarium:

TIME FOR A KICK IN THE ASS!
Johanna Lakso, Project Leader fo Power Shift Sweden, will host a discussion, with Simon Flato, Founder of Sustainergies and Magnus Åkerlind, Founder of Heroes of Today. These young role models in sustainability, will discuss the role of youth in engaging in new sustainabe living. More than 50 % of the worlds population is below the age of 25 years old. How do we reassure those children’s future? What role do the youth movement have in creating a sustainable world? What kind of actions do the young need to take in order to get acknowledged? How do we get society to embrace the young and their ideas?

Jag var med på festivalen förra året då den ägde rum i Karlstad och det var den skönaste helgen den sommaren. Grym musik, sköna människor och häng. Så mina förväntningar i år är ganska stora. Kom dit du också och upplev att hållbarhet faktiskt kan vara ganska skoj. :)

/Magnus

Annonser


Krönika om självskadebeteende i Metro
maj 10, 2012, 8:37 f m
Filed under: Av Sophy, Självskadebeteende, Vara sig själv, Världen

(Inlägget är även publicerat i Sophy’s nya blogg sophyelevall.se)

Igår var det en fantastisk krönika av Hillevi Wahl i Metro. Eller den var hemsk, hjärtskärande och fick mig att gråta på tunnelbanan, men jag blev också tacksam över att sånt skrivs i Metro. Även om jag önskar att det inte skulle behöva skrivas om, för jag önskar att det den handlade om inte skulle behöva ske.

Rubriken var ”Självskadesex vanligt bland unga” och handlade om just detta. Att det är så svårt att prata om det fast det är så vanligt. Att nästan två elever per högstadie- eller gymnasieklass har använt sig av sex för att avsiktligt göra sig själv illa.

Så här skriver hon också:
”På sajten Intetillsalu.se berättar tjejer och killar om varför. Om att vara duktiga flickan på utsidan, men ha djupa sår på insidan. Om att känna att kroppen är värdelös. Om att försöka hantera ångesten, ta tillbaka makten. Om att bara skapa ännu mer ångest. Om att söka bekräftelse, om längtan om att få höra att man är vacker, att man duger. Om vilsenhet och drömmar och om att göra något så onämnbart, så skamligt att ingen vågar se eller fråga. Om att känna sig död i själen. Om tomhet och
ensamhet.”

Och det skär enda in i själen på mig. Dels för jag så väl kommer ihåg hur det var. Jag använde mig inte av sex, jag skar mig istället, men ångesten var den samma. Och det gör så otroligt ont för att jag vet att det är så många som känner så just nu. Och samtidigt som jag är tacksam för att det inte är så för mig längre så känner jag att jag på något sätt måste göra allt för att försöka förändra det för andra. Hur kan jag göra annat?

Jag vill ta dom här människorna och säga att det inte är dem de är fel på. Det är inte dom som är trasiga och behöver fixas, det är det här samhället som är trasigt. Och dom ÄR redan vackra, så otroligt vackra, för dom  k ä n n e r. Dom stänger inte av. Dom (jag tidigare) gör allt för att på något sätt klara av det här systemet, rätta in sig i linjen, men det bara GÅR INTE. Och det GÖR så ont att leva. HUR ska man kunna, vilja leva i den här världen, den här omänskliga, empatilösa världen, där vi ska nicka och säga ja och klara allt som någon kommit på att man ska klara av? Och man måste straffa sig själv, bedöva sig själv, fokusera på att skada sig, på smärtan, i alla fall för en liten liten stund för att överleva. Tömma sig själv på skriket.

Som jag brukade säga förut: ”Jag skär mig inte för att dö, jag skär mig för att överleva”.

Nu, tio år senare vet jag att den här världen också är vacker. Att det finns så många vackra människor, så många som bryr sig om varandra, andra, som brytt sig om mig, och den här världen. Så många som kämpar och gör allt dom kan för att försöka få till en förändring, så att alla ska få leva och få vara så som dom är. Jag vet att jag är bra, att jag är en fantastisk människa. Jag går inta att placera in i någon färdiggjord mall och har svårt att funka i systemet, men får jag göra det jag tycker om och det jag är här för att göra så kan jag göra underverk. Och det är om detta jag på något sätt måste få berätta om. Komma ut med. Och jag vet att jag kan, på något sätt. Jag vet inte riktigt hur, bara att jag måste och vill av hela mitt hjärta.

För så länge det gör ont i dig så gör det också ont i mig. Och ingen ska behöva ha så ont så att den skadar sig själv.

Kram
Sophy

Hela krönikan i Metro går att läsa här.



Earth Hour på Svaneholms slott
april 8, 2012, 10:38 f m
Filed under: Av Magnus, Earth Hour, Film, Heroes of Today, Hjältar, HOME-projektet

Magnus Åkerlind och Anneli Willander

Den 31 mars var det Earth Hour och jag var inbjuden att deltaga i en manifestation på Svaneholms slott i Skurup. Detta på initiativ av Anneli Willander, som sköter om slottet med sin familj, och Lena Johansson som är miljöstrateg på kommunen. Det blev en fantastisk kväll med fackelpromenad, soppa på slottsgården och uppträdande av grymma 14-åringarna Filippa Lind och Linda Johansson, se filmklipp, http://www.facebook.com/v/10150903214748765.

Kommunen visade dagen efter filmen HOME på den lokala biografen och jag introducerade visningen och höll en kort föreläsning efter. Vi brukar ibland göra så då filmen är ganska omskakande och publiken behöver ofta få fylla på med energi efteråt, vilket vi då bidrar med genom att berätta om människor som gör bra saker (heroes of today). Idén är att man genom att få höra om personer som förverkligar idéer själv ska känna att om de kan så ska väl jag också kunna.

På båda eventen var arrangörerna besvikna på att deltagandet inte var så stort som de hoppats på. Man kan kanske hitta orsakerna till det i marknadsföringen, i de lokala medias ointresse eller helt enkelt att det är svårt att få ”vanliga” människor att gå på evenemang som handlar om hållbarhet. Att det inte är så många som orkar engagera sig.

MEN, som jag sa på föreläsningen:

”Vi är fler än vad vi tror. Över 400 miljoner har sett filmen HOME som ni just tittat på. Över 400 miljoner delar den kunskapen och den upplevelsen. Igår var det Earth Hour. Över 2 miljarder människor valde då att göra något under en timme för att visa att de bryr sig. Över 2 miljarder. Tänk om alla vi skulle göra lite mer och tro på att en förändring är möjlig.”

/Magnus



Krönika – Med respekt för det levande
februari 16, 2012, 8:45 e m
Filed under: Av Sophy, Djuren, Familjeliv

Till det senaste numret av Good News Magazine fick jag äran att skriva en krönika. Temat var biologisk mångfald och du kan läsa den här nedan eller klicka på bilden.  Fokus i Good News Magazine  är att visa på det positiva som sker i världen, inte för att blunda för problemen men för att människor ska finna ork och energi till att kunna lösa dem. Och dom gör ett fantastiskt jobb! Hemsida här. Facebookgrupp här.
—–

Med respekt för det levande

Jag sitter i soffan med fyraåriga Amatheus. Världens finaste lilla pojke. Vi tittar i en fotobok med stora vackra bilder på fantastiska djur. Boken heter ”Priceless – The vanishing beauty of a fragile planet”. I introduktionen skriver författaren, fast på engelska: ”Om jag vore grym skulle jag berätta om en miljon underverk som du aldrig kommer att få se eller röra. Fascinerande vackra varelser från hela världen som aldrig kommer att glädja, roa eller förvåna dig. Extraordinära liv med bländande komplexitet som aldrig kommer att ta andan ur dig – för vi har redan tagit deras. Men istället ska jag berätta för dig om alla de otroliga färger, texturer och röster som finns kvar. De ovärderliga levande juveler som delar din värld…”

Här någonstans rinner tårarna för mig. Jag gråter för de varelser vi har förlorat. Arter som försvinner. För när de dör ut är det för alltid. Samma gråt kommer när jag läser att forskare redan har börjat ge upp hoppet om vissa arter. Att den svarta noshörningen redan är utrotad och att vi nu måste börja omprioritera. För att kunna rädda vissa djur måste vi låta andra gå. Och att djur som jättepandan, tigern och isbjörnen, som tidigare fått mycket uppmärksamhet och resurser, kanske blir några av dem som får stryka på foten. Att det nu är upp till oss människor att bestämma vilka arter vi ska ha kvar på jorden. Vilka vi tycker att vi har råd att bevara. Och vilka vi kan vara utan.

Vi bläddrar i en annan bok. ”Tiger Spirit”.

På sidan 123 är det en vacker bild av det asiatiska lejonet. Lejoninnan med sin blick och bockskägg ser ut som en vis gammal kejsare. ”Läs vad det står mamma!”, säger Amatheus. Jag läser att av den här arten finns det bara 400 kvar i vilt tillstånd i världen. ”Är det många?” ”Nej, det är väldigt några.” ”Varför är det så? Är det någon som har ätit upp dom?” Och jag försöker förklara, men det är svårt.

För mig och min familj handlar det här med biologisk mångfald om respekt. Respekt och kärlek till livet. Vilket för oss betyder att låta livet bestämma själv hur livet vill levas. Precis som vi människor vill bestämma över hur vi lever våra liv.

För Amatheus är det här naturligt. Han vet att vi inte trampar på spindlar, för spindlarna vill leva. Han vet att vi inte äter djuren, för djuren vill leva. Amatheus utbrister ”Ånej!” när han på bild ser ett djur i fångenskap eller en rödkokt kräfta. Vi bryter inga kvistar från levande träd och flugsvamparna får stå kvar där de står.

Vi är kompisar helt enkelt med det som lever. Och kompisar tar hand om varandra.

Glädjen i Amatheus ögon när han får syn på ett djur. När han sätter sig på huk och i respekt inväntar det där mötet. Utan att jaga en upplevelse, eller tro att djuret ska vara honom till lags bara för att han är människa, låter han katten, ekorren, ankan komma till honom. I respekt för det levande och på djurets villkor.

/Sophy Elevall



Varför Veckans hjälte?
november 25, 2011, 5:28 e m
Filed under: Av Sophy, Heroes of Today, Hjältar, klimatarbete, Vara sig själv

För drygt en vecka sen lanserade vi vårt nya koncept Veckans hjälte!

”…för att varje vecka lyfta fram en av de många hjältar och eldsjälar som finns ute i landet. Människor som genom sitt engagemang för en bättre och mer hållbar värld inspirerar till förändring och får oss andra att tro på vår egen förmåga att göra något. Människor som visar ett EN person kan göra skillnad och att ett engagemang kan ske på hundratals olika sätt.

Veckans hjälte kan vara allt från en gymnasieelev till en artist eller företagare/entreprenör. Helt enkelt vem som helst! Det viktigaste är inte personen som sådan utan det hon eller han gör (eller har gjort). Det kan vara en engångshandling eller ett längre åtagande, med syfte att påverka och inspirera andra i en mer hållbar riktning, eller att driva igenom en förändring eller aktion som gynnar vår planet.”

Det känns väldigt fint att göra detta. Särskilt då vi ännu inte fått ihop pengarna till vårt skolprojekt och kan göra nya tidningar, så känns det skönt att hålla det levande. Skönt att kunna lyfta några av alla de fantastiska människorna som finns. Vi har redan ett dokument på över tre sidor med bara massa namn på människor som vi tycker skulle passa att bli Veckans hjälte. Det finns så många. Önskar vi hade mer resurser och tid så vi skulle kunna lyfta en person om dagen. Tipsa oss gärna om fler!

Jag brinner för att ge människor hopp. Och det blev tydligt för mig att det faktiskt går fram igår när jag pratade med Amatheus lekskolefröken. Hon har fått en tidning av oss och igår både berömde och tackade hon mig för arbetet vi gör. Att hon blev alldeles varm  – och ja, faktiskt kände hopp, tack vare att hon fick läsa om så många som gör något gott. Och det är liksom det som är mitt mål med allt jag gör. Det är kanske inte direkt Magnus, eller Jennies (som jobbar med oss) mål (vilket antagligen gör oss till en bra arbetsgrupp, att vi vurmar för lite olika målgrupper). Men för mig med min bakgrund är detta så viktigt. Att få människor att känna tacksamhet, och ge en känsla av att de inte är ensamma om att bry sig. Och ge den där lättnaden – det finns faktiskt bra och goda människor. Shit vilken tröst.

Jag tror att jag ibland framstår som en ganska känslig person, vilket jag egentligen bara tycker att är en bra egenskap, men förut grät jag ganska ofta direkt jag hörde om orättvisor, klimatförändringar, någon som for illa osv. Jag blir fortfarande ledsen av det här, trots att jag på nåt sätt har blivit lite mer hårdhudad. Inte avstängd direkt, men när jag nu jobbat med såna här frågor i ca 6 år, så har jag på nåt sätt lärt mig att inte ta in allt precis hela tiden, för då skulle det göra för ont. Men det jag däremot blir tårögd av nu, det är när någon gör något gott. När jag hör om någon som engagerar sig, som sätter sina egna intressen åt sidan och agerar ur ren medkänsla och empati. Eller någon som ser ett problem, och istället för att bara struntar i det faktiskt gör något åt det. Och det här slår aldrig fel, jag kan inte värja mig, tårarna kommer direkt, för jag blir så oerhört tacksam över att de här människorna finns. Och även tacksam över mitt eget liv.

Jag vet att inte alla funkar som jag, men om jag på något sätt kan tappa kanske 10% av det här på flaska och ge det till andra, t.ex. genom Veckans hjälte eller Heroes of Today, då är det så himla mycket värt det. Att få ge människor som kämpar för en bättre värld, eller människor som inte över huvud taget tror på att en bättre värld är möjlig, lite hopp och en känsla av att det faktiskt går. Att allt inte alltid kommer vara som det är idag och att det finns SÅ många som bryr sig.

Och att sedan på något sätt berätta att det är så fint att göra det här tillsammans och att vi alla sitter ihop. Att de vi skriver om inte är några supermänniskor. Det är helt vanliga människor som du och jag. För det är så himla lätt när man pratar om hjältar, eldsjälar, sociala entreprenörer o.s.v. att det blir ”dom där duktiga”. Dom som inte är som jag. För jag kan inte, jag är så dålig och dom är så bra.

Och det här är nånting som snurrar i mitt eget huvud också, speciellt sen jag flyttade till Stockholm, att alla andra är så bra och jag kan ingenting. Senast igår satt jag i badkaret och smågrät och kände mig totalt värdelös, usel och tänkte att jag är sämst i världen på precis allt.

Så hur gör man då? För att få människor som ibland känner att de är uslast att inse att även de är hjältar? För det är ju de människorna jag brinner för.

För mig är det viktigaste det att man försöker. Och det säger jag även till mig själv. Det viktigaste är att jag försöker. För mig är det mest hjältemodiga att man utifrån sin egen medkänsla för andra människor, djur eller natur, gör något gott. Och för att göra det behöver man inte vara en supermänniska. Man behöver inte göra stora events, starta ett räddavärldenföretag eller driva en lyckad kampanj. Man kan göra det också, om man vill, men man kan lika gärna säga till sina föräldrar att man bara vill äta ekologisk mat eller önska sig att bli djurfadder i julklapp. Helt enkelt börja med att stå upp för sina egna värderingar, för jag tror att ingenting påverkar ens nära och kära så mycket som just det, och sedan på något sätt börja agera där efter, hur litet eller stort det än är.

Det är sånt som ger mig hopp och gör mig tårögd av tacksamhet. Och som gör alla som vill till en hjälte. Kanske till och med mig :)


Allt gott,

Sophy



Världens bästa jobb
oktober 21, 2011, 6:25 e m
Filed under: Av Sophy, Heroes of Today, Hjältar, klimatarbete, Vara sig själv, Världen, Wake Up Call

Magnus Åkerlind, Sophy Elevall och Amatheus Elevall på hemmakontoret. Foto: Johanna Norin.

Igår åt vi middag med en jätte fin tjej som vill vara med och göra nästa nummer av tidningen. I förrgår var finaste samhällskunskapsläraren Birgit, som även jobbar med oss med vår skolsatsning, och Adam från Wake-Up Call här på middag och vi spånade loss om bl.a. det där kontoret vi vill ha inom kort, Hjälteskolan vi vill starta nån gång i framtiden och hur vi kan inspirera hela gymnasiesverige att börja agera. I tisdags var Magnus på SE Seminar där han bl.a. träffade grundaren av FundedByMe som är ett jätte häftigt koncept och sajt. Samma dag träffade han Det Naturliga Steget som jobbat med de här frågorna hur länge som helst och dagen innan var det fina och hjälpsamma människor på tankesmedjan Global Utmaning, samtidigt som jag hade spånmöte kring ett nytt koncept vi ska lansera snart med bästa Jennie Krook som jobbar med oss två dagar i veckan. Idag var det möte med Amir från Hjärna Hjärta Cash. Nu har jag precis mailats med Daniel Mendoza, som startat Good News Magazine, som är en av de mest genuint kärleksfulla människor gentemot djuren, naturen och barnen som jag nånsin träffat.

Mitt liv är så himla rikt. För så här ser veckorna ut. Så här ser vårt liv ut. Så här plus alla fantastiska människor världen över som vi har kontakt med via mail/telefon/facebook. Vart vi än vänder oss är det människor som vill och gör gott. Och jag är så tacksam att jag får vara en del av det här. Jag är så tacksam för att jag har skapat förutsättningar för att vara en del av det här.

Jag inser mer och mer att jag har världens bästa jobb. För mig är det i alla fall det. Jag är så glad över att jag tror att allting är möjligt och att jag så många gånger har fått uppleva att göra det som många sagt varit omöjligt just möjligt. Jag är så glad att jag hellre satsar allt med risk för att misslyckas än att dag efter dag kompromissar bort mitt liv med ett jobb som kanske inte ger mig så mycket annat än pengar. Ett jobb som inte egentligen betyder något för mig eller bidrar till något gott för något (och jag undrar egentligen varför såna jobb finns över huvud taget, vad de uppfyller för syften, och vems syften?). Jag är så glad att jag gör det som känns viktigt för mig, att jag gör allt för att leva så mycket som möjligt. Och att mitt jobb som jag skapat inte är något jag går till för att längta tills arbetsdagen är slut eller att helgen ska komma. Jag är glad att jag får sitta och skriva det här på min arbetstid. Och att min arbetstid kan vara när jag vill. På morgonen, på kvällen, runt middagsbordet eller i badkaret.

När vi började producera första numret av Heroes of Today för snart ett och ett halvt år sedan kände vi inte så många. Vi var ganska isolerade i vårt arbete och som familj. Men nu, ett och ett halvt år senare, har tidningen omvandlats till en tidning om våra vänner. Majoriteten av de människor som vi skriver om har vi lärt känna och kan räkna till vår vänskapskrets. Det är så himla fint. Och det tar liksom aldrig slut. De här människorna som lever efter sina värderingar och gör positiva förändringar blir bara fler och fler. VI blir bara fler och fler, för VI är en del av den här gigantiska gemenskapen som bara växer och växer runt hela jordklotet. Världens positivaste gemenskap som värdesätter den planet vi bor på. Som inte blundar för problemen och obalansenserna utan ser dem och försöker hitta lösningar. Vi är inga supermänniskor, vi är inte unika, vi är inte vänster eller höger, vi är inte vi eller ni. Vi är vilka som helst och det vi gör är heller inte särskilt märkvärdigt, men det är väldigt roligt och i maggropen känns det väldigt bra. Det är så otroligt skönt att känna att man gör så gott man kan. Att man gör ALLT man kan och att man gör det på riktigt.

Dagligen får jag bevis för att en annan värld är möjlig. Är så tacksam för att mitt liv är så himla rikt.

Ha en fin helg!

/Sophy



Köttfri måndag blir vardagsmat :)
oktober 11, 2011, 8:35 e m
Filed under: Av Sophy, Djuren, Hjältar, klimatarbete

Mycket har hänt de senaste dagarna! Helgen spenderade vi i Göteborg på Power Shift, som jag tidigare skrev om här. Massor med klimatengagerade unga människor som vill göra en skillnad fick under tre dagar verktyg för att i sin tur kunna påverka andra i de här frågorna.

Gårkvällen spenderade vi på Nordic Light Hotel som igår lanserade Köttfri måndag konceptet på sitt hotell. Från och med igår serveras inget kött på varken frukost, lunch eller middag. Inte heller på roomservice eller till personalen. Detta är helt fantastiskt tycker jag! Världens första hotell som inför detta, men jag tror och hoppas att många kommer efter. Du kan läsa mer om satsningen här.

Nordic Light Hotel är ju en del av Nordic Choise Hotels som ägs av norrmannen Petter Stordalen, men det är hans fru, Gunhild Stordalen, som tagit initiativet till att börja med Köttfri måndagar.

Vi fick möjligheten att träffa dem båda för en intervju, vilket var väldigt roligt. Båda två är otroligt klimatengagerade sen flera år tillbaka och gör väldigt mycket för de här frågorna. De har ett genuint engagemang och sådant tycker jag att ska lyftas fram! Så jag ska göra allt för sälja in historien om dem och Köttfri måndag till lite olika tidningar.
Gunhild hade i söndags en debattartikel i GP som jag blev alldeles tårögd av läsa. Dels för att den var väldigt bra och dels för att den kommer från en person som henne. Det är inte bara vi ”gräsrotsfolk” som jobbar för de här frågorna längre. Köttfri måndag är något som håller på och blir mainstream. Läs debattartikeln i GP här.

Gunhild A. Stordalen och Jonas Paulsson under lanseringen av Köttfri måndag på Nordic Light Hotel. Foto Nordic Light Hotel.

Gunhild A. Stordalen och Jonas Paulsson under lanseringen av Köttfri måndag på Nordic Light Hotel. Foto: Carolina Pascual Söderbaum.

Och  som grädden på moset så blev ju  Jonas Paulsson utsedd till Årets Miljöhjälte av WWF förra veckan, vilket gör allt så himla synkat. Jag nominerade Jonas för jag tycker att han är en fantastisk eldsjäl som på så kort tid har gjort så otroligt mycket för att lyfta kött-frågan i Sverige genom kampanjen Köttfri måndag. Han bollar familj med tre barn, jobb och allt det där, ändå hörs och syns han överallt, ivrigt debatterande och med argument som är oerhört svåra att slå hål på då han är så himla påläst i frågan.

Ett jätte bra tips för att hålla sig uppdaterad är att ”gilla” Köttfri måndag sidan på facebook, där får man hela tiden massor med bra uppdateringar.

Jag och Magnus fick höra om problematiken kopplad mellan köttproduktion och klimatförändringar redan 2007 och började redan då ”ropa oss hesa” om det. Men då var det inte moget. Nu är det det!

Världen håller på och förändras och jag är så himla glad att jag får vara med och förändra den!

/Sophy