En blogg av Magnus och Sophy – Världen enligt oss


Krönika – Med respekt för det levande
februari 16, 2012, 8:45 e m
Filed under: Av Sophy, Djuren, Familjeliv

Till det senaste numret av Good News Magazine fick jag äran att skriva en krönika. Temat var biologisk mångfald och du kan läsa den här nedan eller klicka på bilden.  Fokus i Good News Magazine  är att visa på det positiva som sker i världen, inte för att blunda för problemen men för att människor ska finna ork och energi till att kunna lösa dem. Och dom gör ett fantastiskt jobb! Hemsida här. Facebookgrupp här.
—–

Med respekt för det levande

Jag sitter i soffan med fyraåriga Amatheus. Världens finaste lilla pojke. Vi tittar i en fotobok med stora vackra bilder på fantastiska djur. Boken heter ”Priceless – The vanishing beauty of a fragile planet”. I introduktionen skriver författaren, fast på engelska: ”Om jag vore grym skulle jag berätta om en miljon underverk som du aldrig kommer att få se eller röra. Fascinerande vackra varelser från hela världen som aldrig kommer att glädja, roa eller förvåna dig. Extraordinära liv med bländande komplexitet som aldrig kommer att ta andan ur dig – för vi har redan tagit deras. Men istället ska jag berätta för dig om alla de otroliga färger, texturer och röster som finns kvar. De ovärderliga levande juveler som delar din värld…”

Här någonstans rinner tårarna för mig. Jag gråter för de varelser vi har förlorat. Arter som försvinner. För när de dör ut är det för alltid. Samma gråt kommer när jag läser att forskare redan har börjat ge upp hoppet om vissa arter. Att den svarta noshörningen redan är utrotad och att vi nu måste börja omprioritera. För att kunna rädda vissa djur måste vi låta andra gå. Och att djur som jättepandan, tigern och isbjörnen, som tidigare fått mycket uppmärksamhet och resurser, kanske blir några av dem som får stryka på foten. Att det nu är upp till oss människor att bestämma vilka arter vi ska ha kvar på jorden. Vilka vi tycker att vi har råd att bevara. Och vilka vi kan vara utan.

Vi bläddrar i en annan bok. ”Tiger Spirit”.

På sidan 123 är det en vacker bild av det asiatiska lejonet. Lejoninnan med sin blick och bockskägg ser ut som en vis gammal kejsare. ”Läs vad det står mamma!”, säger Amatheus. Jag läser att av den här arten finns det bara 400 kvar i vilt tillstånd i världen. ”Är det många?” ”Nej, det är väldigt några.” ”Varför är det så? Är det någon som har ätit upp dom?” Och jag försöker förklara, men det är svårt.

För mig och min familj handlar det här med biologisk mångfald om respekt. Respekt och kärlek till livet. Vilket för oss betyder att låta livet bestämma själv hur livet vill levas. Precis som vi människor vill bestämma över hur vi lever våra liv.

För Amatheus är det här naturligt. Han vet att vi inte trampar på spindlar, för spindlarna vill leva. Han vet att vi inte äter djuren, för djuren vill leva. Amatheus utbrister ”Ånej!” när han på bild ser ett djur i fångenskap eller en rödkokt kräfta. Vi bryter inga kvistar från levande träd och flugsvamparna får stå kvar där de står.

Vi är kompisar helt enkelt med det som lever. Och kompisar tar hand om varandra.

Glädjen i Amatheus ögon när han får syn på ett djur. När han sätter sig på huk och i respekt inväntar det där mötet. Utan att jaga en upplevelse, eller tro att djuret ska vara honom till lags bara för att han är människa, låter han katten, ekorren, ankan komma till honom. I respekt för det levande och på djurets villkor.

/Sophy Elevall

Annonser


Sophy på förstasida


I lördags var Sophy på förstasidan i Ålandstidningen. Ett reportage av Liz Lindvall om engagemang och relation till naturen. Läs tidningen digitalt här eller se de olika sidorna separat nedan.

/Magnus



Vem ska anpassas?
januari 24, 2011, 8:42 e m
Filed under: Av Sophy, Barnpedagogik, Familjeliv, Hjältar, Självskadebeteende, Vara sig själv

Hittade en video på facebook idag som jag tyckte var fantastisk och grät av lättnad när jag såg.

(Vet inte hur man fixar just nu så att filmen blir mindre, så den får plats i bloggen, så det är bäst att dubbelklicka på den så man kommer till youtube så man slipper se den ”beskuren”)

Tydligen kommer den här videon på något sätt från Scientologerna, vilka jag verkligen inte är ett fan eller medlem av. Och jag tycker inte heller att titeln känns särskilt snäll, när den skriker BOGUS, men det gör inte mindre att jag tycker att videon är väldigt stark och sann, för mig.

Men den väcker också mycket reaktioner, och frågan är ju väldigt stor, svår och komplex. Många föräldrar känner t.ex. att det varit en oerhörd lättnad för dem när deras barn äntligen fått en diagnos, att barnet då har fått hjälp och att barnet själv har förstått att det inte behöver ”vara som andra”. För lärare som bryr sig om sina elever är det också en lättnad när man t.ex. får förklarat för sig varför en viss elev beter sig på ett visst sätt och man kan då ge den eleven det stöd den behöver. Och självklart håller jag med om allt detta.

Men det jag inte håller med om är att dessa ”diagnoser” är en störning från det normala eller att det är något som är en ”sjukdom” som vanliga fysiska sjukdomar. Jag är övertygad om att så mycket av dessa diagnoser finns pga hur världen ser ut idag. Och jag är övertygad om att de som anses ”normala” som inte har en störning och har en förmåga att ”anpassa sig till samhället” har en minst lika stor störning som de/oss med diagnoserna, om man nu tycker att det finns något som är en störning.

Varför?
Många som har fått en diagnos, blivit tillsagda att de har någon slags störning, är människor som reagerar mot samhället, reagerar mot hur saker och ting händer runt omkring. Reagerar mot att man ska sitta stilla, reagerar mot att man ska lära sig massa saker i skolan, reagerar att man ska stå i ordnade led o.s.v.
Men vem är det som har bestämt att dessa människor behöver lära sig att anpassa sig till samhället, varför försöker vi inte anpassa samhället så att alla människor kan få vara så som de är istället?
Vad är det som är ”normalt” i att som barn sitta stilla under långa lektioner i skolan, lära sig saker bara för lärandets utan att det verkar ha någon verklighetsförankring, eller stå i led och anpassa sig om man ser att en annan väg går lika bra att ta?

Fler och fler barn får massa diagnoser nu för tiden, samtidigt blir det mer stress i samhället, människor bränner ut sig, orättvisorna blir större, klyftorna mellan fattiga och rika blir större, naturkatastroferna börjar hagla och vi är på väg i en klimatkatastrof. Samhället blir mer och mer omänskligt men ändå ser vi inte några samband mellan detta?

Själv har jag de rätta kriterierna för en Borderline personlighetsstörning, även kallat emotionellt instabil personlighetsstörning, och det har varit ett helvete många gånger. Saker har gjort så otroligt ont i mig och jag har inte velat finnas i den här världen för det är så mycket hemskt som händer överallt. Det var inte konstigt att jag tidigare oftast inte ville leva. Räddningen för mig var att börja agera, att börja fixa till världen och det som händer runt omkring mig.

Men motsatsen till mig då, människor som klarar av att se och höra allt som händer i världen, som bara bläddrar blad när de läser om naturkatastrofer, fokuserar på heminredning, ha en fin bil, materiella saker, väluppfostrade barn och bryr sig om sin familj men inte om resten av världen. Dessa människor som är norm och anses som de normala, för de kan anpassa sig i samhället. Varför får inte de också en diagnos, en störning. Om jag har en emotionellt INSTABIL personlighetsstörning, borde inte dom få en emotionellt AVSTÄNGD personlighetsstörning? För mig är det självklart. För mig är det ett långt större mysterium att människor inte reagerar/agerar, än att de gör det.

Men om man skulle komma ifrån det här med vi och dom, som det även blir nu när jag skriver, vilket jag vet att inte heller bidrar till något bättre. Vore det då inte skönare om vi insåg att alla bara är människor och att vi ALLA är olika personlighetstyper? En diagnos är något negativt laddat. Någonstans klingar det att det är en person med ett problem. Men tänk om det inte är det då? Tänk om det bara är så som den personen är? Och tänk om vi antingen kunde skippa det här med diagnoser, eller ge det även till dem som av någon (vet inte vem) anses normala.

Och tänk, om vi kunde anpassa samhället, göra världen mer balanserad, låta det finnas utrymme för tokiga, glada, spontana, uppfinningsrika och alla sorters människor, så att dessa människor fick vara där de faktiskt är meningen att de ska vara.

Jag tror inte ett dugg på att den traditionella skolan är till för alla, att det är bra för alla vuxna att ha ett 9-5 jobb o.s.v. Olika saker passar för olika människor. Jag mådde dåligt fram tills jag var 22 och helt plötsligt fick komma i ett sammanhang där jag fick använda hela min potential till att hjälpa andra människor. Fram tills den dagen hade jag varit ett spöke för jag var inte i ett forum som passade mig.
Det finns SÅ mycket kraft i så många av dessa människor som får alla dessa diagnoser, SÅ otroligt mycket vilja och förmåga att uträtta fantastiska saker. Men så länge vi gör allt vi kan för att försöka anpassa DEM till samhället istället för SAMHÄLLET till dem, så blir de istället ofta ett problem. Och det gör ont att se. För jag vet att vi kan rätta till det här bara vi vill.

Till sist en till video, lite längre, som INTE är gjort av scientologerna :) Som jag tycker är väldigt inspirerande och värd att se.

Allt gott,

Sophy

(dubbelklicka på filmen så du slipper se den ”beskuren”)



Livet är magiskt

Vårt flyt och flow bara fortsätter här och livet blir mer och mer som en saga. Tror aldrig jag har varit så här positiv och ju mer positiv jag är desto mer positiva saker händer. Det är helt fantastisk och som en saga, det jag önskar händer :)

Igår var vi ju på LEVA-galan, se inlägg nedan, där jag blev nominerad till en av tre Årets Eldsjäl 2010. Förra veckan var jag till Örebro på en konsulentträff inom bildningsförbundet NBV. Här fick jag en halvtimme där jag berättade dels om vårt visningpaket med filmen HOME och Heroes of Today och dels om min bakgrund som självskadeperson och hur detta hör ihop. Allihopa blev väldigt ivriga att börja använda sig av vårt verktyg och NBV kommer nu köpa ett paket var till alla deras 15 avdelningar. Trots att de skulle göra detta så var det en kvinna som direkt efter min dragning satte sig vid en dator och själv beställde tre ex av filmen. Och någon dag senare kom det en beställning på två extra paket från en lokalavdelning. Vi pratade även mer efteråt om öppningar för mig att komma ut och prata mer om dessa grejer.

Fantastiska människor var det och det var också en härlig känsla under den efterkommande middagen som serverades då det var en väldigt upplyftande stämning och alla skålade alkoholfritt. Tycker att sånt är väldigt skönt, att komma ifrån den här alkoholkulturen som ständigt knackar på dörren annars.

På kvällen, när jag tog tåget tillbaka, så skulle sedan allihopa se filmen HOME som kvällsaktivitet. Och så idag, när jag skulle gå och köpa lite vegansushi till mig och Magnus så kom jag ändå fram till restaurangen när jag upptäckte att jag glömt plånboken hemma. Så jag fick gå tillbaka, hämta den, och sen när jag kom tillbaka till sushistället så stod fantastiska Ann-Sofie, som hade bjudit in mig till Örebro, i kön. (vilken jag hade missat om jag inte glömt plånboken första gången :). Och hon berättade att människor hade suttit och gråtit när de sett filmen och att de blivit oerhört berörda och bara längtat efter att sätta igång att använda filmen och vårt paket. Vilket känns så himla kul! För filmen funkar liksom hos alla! Och någon hade även nämnt att den kanske skulle börja äta mindre kött nu, tjohoo! :)

Så förutom allt detta flow, och att vi varje dag är så tacksamma att Amatheus får gå på världens bästa dagis Lilla Ellen Key, och att allting bara går framåt framåt FRAMÅT med vårt projekt, så fick vi i fredags skriva på kontraktet på en lägenhet!!! I snart två månader har vi bott alla fyra personer i en etta på 28kvm. Vilket har funkat hur bra som helst och även här har jag varit positiv. Men det har ändå varit lite speciellt att man när klockan är efter läggdags för Amatheus, dvs runt kl.19, så är allt becksvart och tyst i lägenheten och en av oss får sitta i lilla klädskrubben och jobba, där vi även har kläder för fyra personer och all smutstvätt och vårt enda förråd, och den andra får sitta på toaletten :) Men även det har ju sin charm och det är rätt roliga kontraster det här med att bli Årets Eldsjäl, få ta Kungen i hand för Årets Miljöhjälte o.s.v. och så driver vi vårt projekt från toalettstol, ha ha.

MEN! Så har vi varit och kollat på lite andra lägenheter i Rissne, där vi vill bo för det är relativt nära både till Maxis skola i Sundbyberg och Amatheus dagis i Spånga, och vi står i en bostadskö där inom Förvaltaren. Flera lägenheter som vi har sett har inte varit så himla kul, men vi har tänkt att det skulle kunna vara en kompromiss ändå. Men vi har inte fått dem. Och sedan var det en lägenhet som var så himla fräsh och fin som vi tyckte om direkt men insåg att det skulle vara omöjligt att få. För det var flera före oss i kön som tackat ja. Och plus att vi är så otroligt kreditovänliga då vi inte haft någon fast inkomst sen jag vet inte när o.s.v. Men så fick vi reda på att vi nu ändå stod som nästa i kö (ingen aning vad som hänt med de andra). Så vi skrev ett brev till dem, berättade om allt vi gör, om våra paket vi säljer, vårt engagemang, Amatheus dagis i Spånga + att vi skickade med en bild på oss och Kungen och vår tidning – och tamtamtamtam…. Vi fick lägenheten! Och redan från den 1/12. Så nu blir det snart flytt igen och vi och barnen får lite mer space och vi kommer kunna rädda världen hur mycket till som helst!

Life is magic!

/Sophy



Äventyret fortsätter

Det har hänt så mycket de senaste veckorna så vi hinner inte med att berätta om allt. Så här kommer en liten uppdatering.

Igår var vi på Ulriksdals Slott och fick ta emot diplom för Årets Miljöhjälte som vi blivit tilldelade av Världsnaturfonden WWF och MinPlanet.se. Diplomet fick vi väldigt högtidligt ta emot av Sveriges Kung :) Vi blev väldigt överraskade när vi fick veta det för en vecka sedan, men vi har varit i ett sånt flow på senaste så det kändes samtidigt väldigt naturligt. Men det var ju särskilt roligt för Amatheus och Maxi att stå där och skaka hand med Kungen. Särskilt kul för Maxi tror jag som stolt kan berätta i skolan att han har fått ett pris av Kungen för att han har gjort något bra. Att det liksom lönar sig att vara schysst mot världen. Amatheus frågade Magnus rätt högt när kungen var en halv meter ifrån ”Vem är det som är Kungen?” :) Amatheus och Maxi räckte dessutom över filmen HOME och vårt magasin Heroes of Today till honom.

Annat som hänt är att vi blivit intervjuade av båda tidningarna på Åland, Södertäljeposten och fantastiska tidningen ETC. På fredag blir vi intervjuade i LT. Tidigare var ju också Magnus med i Klotet i P1 där de även intervjuade Yann Arthus-Bertrand, skaparen av HOME, som verkligen berömde oss och vårt projekt, vilket känns extremt kul. Förra söndagen (10/10/10) var jag konferencier tillsammans med fantastiska Samuel Jarrick, från Klimataktion, på Sergels Torg hela dagen, då det var världens största globala manifestation någonsin. Över 7000 aktiviteter och evenemang i 188 länder firade och skapade hållbara lösningar för klimatet och världen.

Vi håller på och inleder ett gäng spännande samarbeten med olika aktörer och beställningarna tickar in. Idag var det en aktör som ringde Magnus och ville köpa 100 HOME och 100 Heroes of Today och ge till alla i sitt ”nätverk”. Än så länge är det dock mest filmen som säljs, magasinet går det lite trögare med, men vi har fortfarande inte kommit igång riktigt ordentligt med säljet, då det är lite smått kaotiskt på hemmaplan. Amatheus kom in på världens fantastiskaste waldorf-dagis i Spånga, så därför bestämde vi oss snabbt för att flytta hit i krokarna. Vilket gör att det just nu är inskolning på dagis, där någon av oss måste vara med varje dag, de senaste en och en halv veckorna. Och det lär antagligen pågå även nästa vecka för att göra det lugnt och bra för honom. Allt detta gör också att vi just nu bor 4 personer i en etta på 28 kvm i Sundbyberg. Här bor, jobbar och sover vi. När det är läggdags för Amatheus vid 7-tiden betyder det att man oftast får sitta i ”garderoben” eller på toaletten och arbeta. Men med tanke på hur många människor som lever på mindre yta och med 100 gånger sämre standard än detta, så funkar det ändå bra för oss. Det som tar stryk är dock tiden och utrymmet till att arbeta. Så just nu söker vi lite större lägenhet + att vi ska flytta ut ur Järna-lägenheten till den sista oktober. Dessutom pluggar jag heltid på distans, vilket jag börjat inse att inte är så hållbart just nu :) Vilket även kroppen känner av, då jag varit uppe sen tre i natt med så mycket magkatarr-ont så jag suttit på toaletten och spytt och varit sängliggande hela dagen.

Men trots allt detta kaos så känns livet bättre och mer positivt än någonsin och vi har mer flow än på väldigt länge. Vi har en utmärkelse av WWf i ryggen, vi bor i Stockholm och kan spontanträffa människor och gå på möten, utan att behöva sitta på pendeltåget en timme och Amatheus dagis är det vackraste av allt och jag är så lycklig ända in i hjärtat för att han får gå där. Vi har en och en halv månad på oss tills vi ska betala trycket för tidningen. Och med lite jävlaranamma och lite hjälp från alla som tycker om filmen och tidningen så ska det allt gå!

/Sophy



Amatheus vegankost väcker reaktioner
oktober 7, 2010, 8:58 f m
Filed under: Amatheus, Av Sophy, Barnpedagogik, Djuren, Djurrätt, Familjeliv, Klimatet, Veganmat

Det väcker reaktioner att Amatheus är tre år och vegan. Vilket jag är så oerhört stolt över att han har varit ända sen födseln. Blir tacksam varje gång jag kommer på det. Plus att han även äter till 90 % ekologiskt. Men förstår att människor reagerar eftersom man inte hör om så många barn som är det, även om det är vanligare än man tror.

Elin på MinPlanet.se fick ett mail från en läkare:

Hej!

Har du funderat på om det är bra att en treåring är vegan? Får han i sig alla de näringsämnen i tillräcklig mängd som han behöver för sin utveckling? Utan att käka kosttillskott? Har föräldrarna den specialkunskap som behövs för att ge ett litet barn det han behöver? Har de talat med nutritionister och dietister och räknat ut ordentligt?

Detta blev mitt svar:

Hej,

Tack för omtanken. Jag har själv varit vegan i nästan tio år och har bra koll på vad man behöver få i sig. Både Amatheus och vi äter kosttillskott för det som det kan vara svårt att annars få i sig när man är vegan. Vi har koll på att han får i sig rätt mängd. Även pratat med kostrådgivare och barnmorska om detta. Många personer som är veganer eller vegetarianer har ofta bra koll på att de och deras barn får i sig en näringsrik kost. ”Bland-ätare” tänker ibland att det är självklart att de alltid får i sig allt det de behöver, vilket inte alls är självklart.

Det finns många uppgifter som pekar på att kött inte heller är bra för små barn. (Dessutom rekomenderar ju Världscancerfonden att vi inte konsumerar några charketuriprodukter alls.) Och vi anser att Amatheus ska få välja själv när han blir äldre om han vill äta kött. Eftersom kött (och mjölk)produktionen är ett av de största hoten mot klimatet och hans egen framtid. Det skapar även väldigt mycket lidande för både djur och människor redan idag. Något vi inte vill att han ska behöva ha på sitt samvete. Samt för hans hälsas skull. I Sverige finns det idag fullgoda alternativ för människor att klara sig på vegetarisk eller vegankost vilket vi anser är ett väldigt ansvarsfullt val, både för Amatheus och planeten vi alla bor på.

För att citera en av de stora:

”Ingenting kommer att gynna den mänskliga hälsan och öka chansen för överlevnad på Jorden lika mycket som evolutionen till en vegetarisk diet.” – Albert Einstein

Hoppas detta kunde lugna din oro.

De vänligaste hälsningarna,

Sophy – Stolt mamma till Amatheus som älskar mat :)

Apropå ämnet, här hittade jag intervju på MinPlanet.se med fantastiska Jonas Paulsson om Köttfri måndag: http://www.minplanet.se/index.php?option=com_content&view=article&id=1486:wwf-gillar-koettfria-mandagar&catid=2:miljoenyheter&Itemid=14

/Sophy



Ett enda stort leende :)
oktober 6, 2010, 10:41 f m
Filed under: Av Sophy, Familjeliv, Film, Heroes of Today, Hjältar, HOME-projektet, klimatarbete, Tidningen

Det är fantastiskt just nu. Helt fantastiskt. Skulle inte behöva skriva mer. Men vill såklart. För det är så kul!

I måndags morse var vi med i TV4:s Nyhetsmorgon och blev intervjuade av Kristin Kaspersen och Anders (hittade inte hans efternamn just nu). Anledningen: Vi är en av 3 som har blivit korade till Årets Miljöhjälte av Världsnaturfondens miljösajt Minplanet.se (www.minplanet.se)

Att få vara med i TV4 just nu var det bästa som hända oss, det ger oss den marknadsföring vi så väl behöver men inte har pengar att köpa. Och så var det grymt kul! Åh vad jag älskar att vara i TV :). Och Amatheus var med och satt och åt torkad mango (alla trodde det var kanelbulle :) och var faschinerad, vilket han också sa, över att han kunde se sig själv i TV. Världens finaste lilla barn… :)

Se inslaget på Nyhetsmorgon! (startar efter reklamen)

Och det var sånt flöde när vi var där. Agneta Sjödin, som är en av ambassadörerna för filmen HOME och har sitt citat med i tidningen, kom dit en liten stund efter oss, så hon fick ett ex av Heroes of Today och en film. Även Linda Isaksson fick ett ex av varje, och Malou von Sivers. Och sedan, precis när vi skulle gå därifrån, så dök hela Idol-gänget upp tillsamman med min fina gamla klasskamrat från högstadiet, David Karlström, som nu jobbar på TV4. Så han fick också ett gäng tidningar :)

Och just ja, innan dess så var Sofia Arkelsten där och bjöd in oss till riksdagen :).

Direkt vi slog på telefonerna efter sändningen så började det ringa. Någon som ville sälja tidningen i sin butik, någon som ville gratulera osv. Och sen dess har det bara fortsatt och varken jag eller Magnus har kunnat få ner leendet sen dess. På båten tillbaka till Åland ringde Ålandstidningen och intervjuade mig, samtidigt som en övertrött och hungrig Amatheus skulle ha mat. Helt plötsligt hade han sprungit iväg till toaletten och stod med byxorna nere och ropade att han behövde kissa :) Men det blev ändå en fin artikel i tidningen: http://www.facebook.com/l.php?u=http%3A%2F%2Fwww.alandstidningen.ax%2Farticle.con%3Fid%3D24078%26iPage%3D1&h=9e286

Igår  ringde tidningen Nya Åland och så pratade dom om oss på nyheterna på Ålands radio. Det är väldigt tacksam att vara ålänning :) Idag ringde Södertäljeposten och LT så det är väldigt tacksamt att vara Järna-bo också :)

Just nu sitter Magnus på tåg på väg till Uppsala för att vara med i Klotet i P1 kl.13.20 för att prata om ifall att film kan förändra världen. Kommer även gå att lyssna på i efterhand, så lägger upp länk när det finns.

Mailen strömmar in av människor som hjälper till eller vill hjälpa till. Människor vill arrangera visningar och tipsar andra om oss. Berömmet på facebook svämmar över av positiva kommentarer.

Det är så fantastiskt att få göra allt vi gör. Jag är oerhört tacksam allt som händer i mitt liv just nu. Vi hinner inte alls med med allt, men vi hinner med det vi hinner med samtidigt som vi har ett konstant leende på läpparna :)

/Sophy