En blogg av Magnus och Sophy – Världen enligt oss


Peppad efter en kväll på Stureplan :)
oktober 27, 2010, 7:39 e m
Filed under: Uncategorized

Kom just hem efter min första gång på SE-Bar och är fylld av energi! I bar 101 på Hotel Scandic Anglais samlades ca 30st sociala entreprenörer för att lyssna på Hans Hassle från Plantagon International och för att nätverka och bli inspirerade. Detta är något som sker sista onsdagen i varje månad och rekommenderas varmt! Med olika ”talare” varje gång.

Det är en väldigt mäktigt känsla att befinna sig i samma rum som 30st likasinnade, människor som brinner för en bättre värld, men också vill kunna leva på engagemanget. Och som inte ser någon motsättning i att tjäna pengar och förbättra samhället/systemet som vi lever i.

Något som ju vore självklart. Har länge tyckt det varit så skevt hela den där grejen att om man jobbar för något bra, då förväntas det av en att det är ideellt, att det är ”fult” att tjäna pengar på att t.ex. jobba för miljön eller utsatta människor. Men det är fullt accepterat att tjäna pengar på sådant som inte gör världen bättre eller rent utav försämrar den. Det är så skönt att detta äntligen börjar luckras upp och att alla dessa unga sociala entreprenörer bara blir fler och fler och det är liksom en rörelse som inte går att stoppa. Detta är vad som kommer att vara norm inom några år!

När man jobbar mycket hemifrån, och med den pusselfamilj vi har och allt det innebär så är det lite svårt att komma ifrån ibland. Men det är verkligen guld värt att ta sig till såna här ställen och jag är så lycklig att jag numera är stockholmsbo. Allting blir väldigt mycket enklare och det känns så himla kul att komma i kontakt med alla dessa fantastiska människor! Det är häftigt att vara i ett sammanhang där man inte sticker ut :)

Länk till SE-Forums hemsida: http://www.se-forum.se/
Länk till deras facebooksida: http://www.facebook.com/group.php?gid=10610290709
Länk till Plantagon International: http://plantagon.com/international/

Annonser


Mitt första gig tack vare ränderna

Vi har kommit i kontakt med bildningsförbundet NBV som på något sätt vill börja samarbeta. De har beställt ett visningspaket och kommer bl.a. visa HOME under deras konsultträff i Örebro den 10 november. Här har jag också precis blivit inbjuden att berätta om vårt arbete, och även om min resa från självskadebeteende till engagemang för planeten. Något som jag länge har velat börja prata om, men har prioriterat bort pga tidsbrist. Men då vårt flow bara verkar fortsätta så fixas det ju av sig själv nu :)


Min resa:
Jag har ca 200 synliga ärr på min kropp, som jag har åstadkommit själv. På vissa delar av min kropp ser jag ut lite som en zebra. Därav namnet zebrabarn, som jag förut brukade kalla såna som jag.

Under fem års tid skar jag mig själv för att det gjorde alldeles för ont att leva i den här världen. Allting jag tog in måste på något sätt få komma ut och att skära mig var ett av mina sätt att göra det på. Just då var det ett rent helvete, och ett beroende, men idag är jag väldigt tacksam för mina ärr och jag ser på dem med kärlek. Jag är väldigt glad för att jag är en öppen och kännande människa och jag är glad över att jag kände att jag inte passade in i världen, och att jag inte kunde kompromissa och gå med på de vanliga reglerna och normerna som fanns och finns. Jag är glad för att jag grät öppet och ärligt istället för att skratta falskt och osäkert.

Men just då tyckte jag inte om mig själv, för jag trodde att det var mig det var fel på. Jag hade inte fattat då det jag vet nu, att det är världen, samhället, systemet som är skevt och får människor att blöda och skada sig själva.

Jag har länge känt att jag ska börja komma ut och föreläsa om detta. Inte om ett självskadebeteende som ska medicineras och tystas ner och för att tvinga på dem som skadar sig själva att bli ”normala”, utan snarare för att få dem att förstå att det är dom som är dom normala. Eller åtminstone att dom är fantastiska som är så kännande människor så att dom är tvungna att skära sig själva, samtidigt som andra bara rusar på och låtsas och tror att världen är perfekt (eller skiter i att den inte är det).

Idag finns det undersökningar som pekar på att var femte tjej och var tioende kille i 9:an någon gång har skurit sig. Och jag vill få föräldrar och andra vuxna att förstå, att sättet vi lever på på allvar skadar våra barn och unga. Det självskadebeteende som så många unga är i idag är egentligen minimalt om man jämför med det kollektiva självskadebeteende som gemene man sysslar med, men som är helt accepterat: Vi håller på och sakta men säkert förintar vår egen existens på jorden. Vi konsumerar, käkar kött, åker på chartersemestrar och gör allt för att stilla våra egna kortsiktiga behov, trots att detta får katastrofala följder för planeten. Som gör att ofantligt många människor redan idag drabbas av naturkatastrofer till följd av klimatförändringar. Som, inom en inte alltför långtborta framtid, även kommer att drabba oss i väst. Som gör att Amatheus och andra barn i hans ålder kommer få käka naturkatastrofer som vardagsmat när de blir lite äldre. Och fortsätter graderna sen att stiga, vilket är ganska troligt om vi fortsätter som vi gör idag, så blir det rätt kört för oss människor.

När man är en öppen, kännande människa, som fler och fler barn och unga är idag, då gör det faktiskt ont att se och veta allt detta. Det gör ont att höra om barn som säljs som slavar till chokladindustrin (för att vi vill ha billig choklad på fredagskvällarna), att orangutangerna utrotas för att vi vill ha billig palmolja i våra produkter, det gör ont att höra om översvämningar i Pakistan, det gör ont att höra om massvält i Niger, hur människor blir misshandlade, mördade och våldtagna, hur kycklingar mals ner levande i köttkvarnar o.s.v. I mig gör det rent fysiskt ont i min egen kropp. För jag kan inte stänga av detta (och hoppas att jag aldrig nånsin kommer kunna det).

Svaret på detta är inte att inte låta barn och unga se allt detta, eller att lura dem till att tro att allt är perfekt. Det enda rätta svaret, som skulle göra det mindre smärtsamt för oss, är att göra något åt det. För det som gör ondast är inte att allt detta sker, utan den största smärtan kommer ifrån att det är så få människor i ens omgivning som gör något åt det.

Hur kan man då, som en öppen och kännande människa, vilja leva i den här världen? När så mycket orättvisor sker, men ändå bryr sig grannarna och de närmsta mer om heminredning, de senaste skvallret, de senaste prylarna. Som om tidningsrubrikerna bara är påhittade, som om människorna som drabbas inte är riktiga, eller viktiga.
Klart att man söker sig utanför detta. Eller klart att det gör så ont så man är tvungen att sätta sig där och skära sig själv tills paniken så småningom försvinner. Och klart att man som ung hatar sig själv, för det gör så ont och man passar inte in. Och ”varför kan jag inte vara som alla andra, jag är så värdelös, jag är värd all smärta, det är mitt eget fel, jag klarar inte av det här…” Och skärandet blir en ventil ut. För en liten stund flyttas fokus och man glömmer resten av världen. För en liten stund tystnar paniken, och skriken från alla människor som så desperat behöver vår hjälp men som vi inte ger fastän vi kan.

Har man kraften att skära sig själv, då har man hur mycket kraft som helst.
En människa räddade livet på mig när han i princip sa: ”Det är inte dig det är fel på, det är världen. Vad vill du göra åt det?” För mig upphörde mitt destruktiva beteende när jag äntligen fick en kanal där jag fick börja fixa till världen, börja reparera allt det som var trasigt. Allt det som jag visste att var fel men inte tidigare visste hur jag skulle laga.

Från att känna mig värdelös blev jag värdefull, jag blev en resurs. Det gjorde skillnad att jag fanns. För med all den kunskap jag hade, och med all den medkänsla jag bar med mig, så kunde jag verkligen förändra. Jag vet hur det är att leva i ett helvete och jag ville göra allt för att inte andra skulle behöva leva där. För när det gör ont i andra, gör det ont i mig. Något som är väldigt väldigt naturligt, i allra högsta grad helt normalt och ett väldigt sunt beteende.

/Sophy



Äventyret fortsätter

Det har hänt så mycket de senaste veckorna så vi hinner inte med att berätta om allt. Så här kommer en liten uppdatering.

Igår var vi på Ulriksdals Slott och fick ta emot diplom för Årets Miljöhjälte som vi blivit tilldelade av Världsnaturfonden WWF och MinPlanet.se. Diplomet fick vi väldigt högtidligt ta emot av Sveriges Kung :) Vi blev väldigt överraskade när vi fick veta det för en vecka sedan, men vi har varit i ett sånt flow på senaste så det kändes samtidigt väldigt naturligt. Men det var ju särskilt roligt för Amatheus och Maxi att stå där och skaka hand med Kungen. Särskilt kul för Maxi tror jag som stolt kan berätta i skolan att han har fått ett pris av Kungen för att han har gjort något bra. Att det liksom lönar sig att vara schysst mot världen. Amatheus frågade Magnus rätt högt när kungen var en halv meter ifrån ”Vem är det som är Kungen?” :) Amatheus och Maxi räckte dessutom över filmen HOME och vårt magasin Heroes of Today till honom.

Annat som hänt är att vi blivit intervjuade av båda tidningarna på Åland, Södertäljeposten och fantastiska tidningen ETC. På fredag blir vi intervjuade i LT. Tidigare var ju också Magnus med i Klotet i P1 där de även intervjuade Yann Arthus-Bertrand, skaparen av HOME, som verkligen berömde oss och vårt projekt, vilket känns extremt kul. Förra söndagen (10/10/10) var jag konferencier tillsammans med fantastiska Samuel Jarrick, från Klimataktion, på Sergels Torg hela dagen, då det var världens största globala manifestation någonsin. Över 7000 aktiviteter och evenemang i 188 länder firade och skapade hållbara lösningar för klimatet och världen.

Vi håller på och inleder ett gäng spännande samarbeten med olika aktörer och beställningarna tickar in. Idag var det en aktör som ringde Magnus och ville köpa 100 HOME och 100 Heroes of Today och ge till alla i sitt ”nätverk”. Än så länge är det dock mest filmen som säljs, magasinet går det lite trögare med, men vi har fortfarande inte kommit igång riktigt ordentligt med säljet, då det är lite smått kaotiskt på hemmaplan. Amatheus kom in på världens fantastiskaste waldorf-dagis i Spånga, så därför bestämde vi oss snabbt för att flytta hit i krokarna. Vilket gör att det just nu är inskolning på dagis, där någon av oss måste vara med varje dag, de senaste en och en halv veckorna. Och det lär antagligen pågå även nästa vecka för att göra det lugnt och bra för honom. Allt detta gör också att vi just nu bor 4 personer i en etta på 28 kvm i Sundbyberg. Här bor, jobbar och sover vi. När det är läggdags för Amatheus vid 7-tiden betyder det att man oftast får sitta i ”garderoben” eller på toaletten och arbeta. Men med tanke på hur många människor som lever på mindre yta och med 100 gånger sämre standard än detta, så funkar det ändå bra för oss. Det som tar stryk är dock tiden och utrymmet till att arbeta. Så just nu söker vi lite större lägenhet + att vi ska flytta ut ur Järna-lägenheten till den sista oktober. Dessutom pluggar jag heltid på distans, vilket jag börjat inse att inte är så hållbart just nu :) Vilket även kroppen känner av, då jag varit uppe sen tre i natt med så mycket magkatarr-ont så jag suttit på toaletten och spytt och varit sängliggande hela dagen.

Men trots allt detta kaos så känns livet bättre och mer positivt än någonsin och vi har mer flow än på väldigt länge. Vi har en utmärkelse av WWf i ryggen, vi bor i Stockholm och kan spontanträffa människor och gå på möten, utan att behöva sitta på pendeltåget en timme och Amatheus dagis är det vackraste av allt och jag är så lycklig ända in i hjärtat för att han får gå där. Vi har en och en halv månad på oss tills vi ska betala trycket för tidningen. Och med lite jävlaranamma och lite hjälp från alla som tycker om filmen och tidningen så ska det allt gå!

/Sophy



Rörd till tårar över 10/10/10
oktober 8, 2010, 7:25 f m
Filed under: Uncategorized

Fick just detta i min maillåda, från Bill McKibben, grundare av 350.org, en av initiativtagarna till 10/10/10, världens största aktionsdag nu på söndag för klimatet. Och jag blev så rörd, över att allt det här sker i världen just nu. Det ger mig en otrolig kraft och hopp och jag kände att jag ville dela med mig av brevet här nedan. Det är en gigantisk rörelse av människor som jobbar för din och min framtid just nu. Kolla in den svenska hemsidan för att se vad som händer i Sverige: http://world.350.org/sverige/. Eller den Internationella för att se vad som händer i nästan världens alla länder (endast 4 länder i HELA världen som inte deltar i nuläget) http://www.350.org/workparty

I Stockholm kommer vi vara på Sergels Torg där det blir flashmobbar, klädbytardag, vi finns på plats med HOME och Heroes of Today, massor med klimatbra workshops och annat gott. Kolla här: http://www.facebook.com/#!/event.php?eid=155903307767648

Och på kvällen i Stockholm blir det No More Lullabies evenemang på Strand vid Hornstull, som Ane Brun är initiativtagare till. http://www.nomorelullabies.org/2010/09/1010-work-party/

Dear Friends,

When we first announced the Global Work Party scheduled for this weekend, I had three worries:

1) Since so many of you had done such a good job last year–5200 events in 181 countries, what CNN called ”the most widespread day of political action in the planet’s history”–I was concerned that it was going to be hard to top.

2) Because the Global Work Party called for real, tangible Work, I thought fewer people would be willing to rise to the challenge.

3) It had been a discouraging year, with the failures in Copenhagen and in the US Congress, and the unwillingness of governments all over the world to take any sort of meaningful climate action. People told me the movement was deflated, and that no one had any energy left.

As it turned out, I didn’t need to worry.

Thanks to you, this weekend will be remembered as the day when a single message blanketed more of the planet than ever before. This won’t just be the most widespread day of carbon-cutting action in the planet’s history–it will be the most widespread day of just about anything the earth has ever seen.

In the same year when global temperatures have set one scary new record after another, you are rewriting the record books for civic engagement. We don’t have the final numbers yet because registrations are still streaming in, but it’s clear that we’re on track to shoot past 7000 events in 188 countries. That leaves four countries unaccounted for: North Korea, Andorra, Equatorial Guinea, and San Marino. Barring those, the entire planet is engaged. Which makes sense, since this is the first issue that involves the entire planet.

We look at the map of events around the world and some days it seems crazy, that this many people would volunteer to do this much work in this many places. But mostly it just seems beautiful.

And now we need to make sure that everyone sees just how beautiful. Your photos will be how we show politicians and the media that people around the world aren’t just ready for climate solutions–we’re getting to work building them.

So remember to email your top photo to ‘photos@350.org’–and put your City and Country in the subject line, and put a short description of your event in the body. Try to get a ”350” in your photo somehow–it’s our universal message knitting this whole thing together. And if you can get a photo that shows how people are getting to work on climate solutions, even better.

You can read simple instructions of how to submit your event photos, and be sure to check out this great guide on how to take an unforgettable photo.

Things are happening fast here, and I’ve got to get back on the phone with reporters to try to explain to them about everything happening around the world. We are so grateful for all that you’re doing, and committed to making it count.

Onwards!

Bill McKibben for the whole 350.org Team

P.S. It’s been an amazing week already–first the announcement from the Obama administration that they are going to put solar on the White House. Then we got reports from President Nasheed’s solar installation in the Maldives. And all week, new photos have been streaming in–here are a few of our favorites:

1) To kick off the Global Work Party, President Mohamed Nasheed of the Maldives installs solar panels donated by Sungevity. The event came just two days after the Obama Administration’s announcement that the White House is going solar.(Photo Credit: Mohamed Ali)

2) A young boy in Pakistan gets ready for a ”Celebration of Survival” on 10/10/10, a climate awareness event that is happening in Balochistan–a region hit hard by the devestating floods earlier this year.


3) A girl in Cochabamba, Bolivia reminds us what the stakes are in the fight to solve the climate crisis.

You should join 350.org on Facebook by becoming a fan of our page at facebook.com/350org and follow us on twitter by visiting twitter.com/350

To join our list (maybe a friend forwarded you this e-mail) visit http://www.350.org/signup

350.org needs your help! To support our work, donate securely online at 350.org/donate

You are subscribed to this list as magnus@savetheplanet.ax. Click here to unsubscribe

350.org is an international grassroots campaign that aims to mobilize a global climate movement united by a common call to action. By spreading an understanding of the science and a shared vision for a fair policy, we will ensure that the world creates bold and equitable solutions to the climate crisis. 350.org is an independent and not-for-profit project.

What is 350? 350 is the number that leading scientists say is the safe upper limit for carbon dioxide in our atmosphere. Scientists measure carbon dioxide in ”parts per million” (ppm), so 350ppm is the number humanity needs to get below as soon as possible to avoid runaway climate change. To get there, we need a different kind of PPM-a ”people powered movement” that is made of people like you in every corner of the planet.



Amatheus vegankost väcker reaktioner
oktober 7, 2010, 8:58 f m
Filed under: Amatheus, Av Sophy, Barnpedagogik, Djuren, Djurrätt, Familjeliv, Klimatet, Veganmat

Det väcker reaktioner att Amatheus är tre år och vegan. Vilket jag är så oerhört stolt över att han har varit ända sen födseln. Blir tacksam varje gång jag kommer på det. Plus att han även äter till 90 % ekologiskt. Men förstår att människor reagerar eftersom man inte hör om så många barn som är det, även om det är vanligare än man tror.

Elin på MinPlanet.se fick ett mail från en läkare:

Hej!

Har du funderat på om det är bra att en treåring är vegan? Får han i sig alla de näringsämnen i tillräcklig mängd som han behöver för sin utveckling? Utan att käka kosttillskott? Har föräldrarna den specialkunskap som behövs för att ge ett litet barn det han behöver? Har de talat med nutritionister och dietister och räknat ut ordentligt?

Detta blev mitt svar:

Hej,

Tack för omtanken. Jag har själv varit vegan i nästan tio år och har bra koll på vad man behöver få i sig. Både Amatheus och vi äter kosttillskott för det som det kan vara svårt att annars få i sig när man är vegan. Vi har koll på att han får i sig rätt mängd. Även pratat med kostrådgivare och barnmorska om detta. Många personer som är veganer eller vegetarianer har ofta bra koll på att de och deras barn får i sig en näringsrik kost. ”Bland-ätare” tänker ibland att det är självklart att de alltid får i sig allt det de behöver, vilket inte alls är självklart.

Det finns många uppgifter som pekar på att kött inte heller är bra för små barn. (Dessutom rekomenderar ju Världscancerfonden att vi inte konsumerar några charketuriprodukter alls.) Och vi anser att Amatheus ska få välja själv när han blir äldre om han vill äta kött. Eftersom kött (och mjölk)produktionen är ett av de största hoten mot klimatet och hans egen framtid. Det skapar även väldigt mycket lidande för både djur och människor redan idag. Något vi inte vill att han ska behöva ha på sitt samvete. Samt för hans hälsas skull. I Sverige finns det idag fullgoda alternativ för människor att klara sig på vegetarisk eller vegankost vilket vi anser är ett väldigt ansvarsfullt val, både för Amatheus och planeten vi alla bor på.

För att citera en av de stora:

”Ingenting kommer att gynna den mänskliga hälsan och öka chansen för överlevnad på Jorden lika mycket som evolutionen till en vegetarisk diet.” – Albert Einstein

Hoppas detta kunde lugna din oro.

De vänligaste hälsningarna,

Sophy – Stolt mamma till Amatheus som älskar mat :)

Apropå ämnet, här hittade jag intervju på MinPlanet.se med fantastiska Jonas Paulsson om Köttfri måndag: http://www.minplanet.se/index.php?option=com_content&view=article&id=1486:wwf-gillar-koettfria-mandagar&catid=2:miljoenyheter&Itemid=14

/Sophy



Ett enda stort leende :)
oktober 6, 2010, 10:41 f m
Filed under: Av Sophy, Familjeliv, Film, Heroes of Today, Hjältar, HOME-projektet, klimatarbete, Tidningen

Det är fantastiskt just nu. Helt fantastiskt. Skulle inte behöva skriva mer. Men vill såklart. För det är så kul!

I måndags morse var vi med i TV4:s Nyhetsmorgon och blev intervjuade av Kristin Kaspersen och Anders (hittade inte hans efternamn just nu). Anledningen: Vi är en av 3 som har blivit korade till Årets Miljöhjälte av Världsnaturfondens miljösajt Minplanet.se (www.minplanet.se)

Att få vara med i TV4 just nu var det bästa som hända oss, det ger oss den marknadsföring vi så väl behöver men inte har pengar att köpa. Och så var det grymt kul! Åh vad jag älskar att vara i TV :). Och Amatheus var med och satt och åt torkad mango (alla trodde det var kanelbulle :) och var faschinerad, vilket han också sa, över att han kunde se sig själv i TV. Världens finaste lilla barn… :)

Se inslaget på Nyhetsmorgon! (startar efter reklamen)

Och det var sånt flöde när vi var där. Agneta Sjödin, som är en av ambassadörerna för filmen HOME och har sitt citat med i tidningen, kom dit en liten stund efter oss, så hon fick ett ex av Heroes of Today och en film. Även Linda Isaksson fick ett ex av varje, och Malou von Sivers. Och sedan, precis när vi skulle gå därifrån, så dök hela Idol-gänget upp tillsamman med min fina gamla klasskamrat från högstadiet, David Karlström, som nu jobbar på TV4. Så han fick också ett gäng tidningar :)

Och just ja, innan dess så var Sofia Arkelsten där och bjöd in oss till riksdagen :).

Direkt vi slog på telefonerna efter sändningen så började det ringa. Någon som ville sälja tidningen i sin butik, någon som ville gratulera osv. Och sen dess har det bara fortsatt och varken jag eller Magnus har kunnat få ner leendet sen dess. På båten tillbaka till Åland ringde Ålandstidningen och intervjuade mig, samtidigt som en övertrött och hungrig Amatheus skulle ha mat. Helt plötsligt hade han sprungit iväg till toaletten och stod med byxorna nere och ropade att han behövde kissa :) Men det blev ändå en fin artikel i tidningen: http://www.facebook.com/l.php?u=http%3A%2F%2Fwww.alandstidningen.ax%2Farticle.con%3Fid%3D24078%26iPage%3D1&h=9e286

Igår  ringde tidningen Nya Åland och så pratade dom om oss på nyheterna på Ålands radio. Det är väldigt tacksam att vara ålänning :) Idag ringde Södertäljeposten och LT så det är väldigt tacksamt att vara Järna-bo också :)

Just nu sitter Magnus på tåg på väg till Uppsala för att vara med i Klotet i P1 kl.13.20 för att prata om ifall att film kan förändra världen. Kommer även gå att lyssna på i efterhand, så lägger upp länk när det finns.

Mailen strömmar in av människor som hjälper till eller vill hjälpa till. Människor vill arrangera visningar och tipsar andra om oss. Berömmet på facebook svämmar över av positiva kommentarer.

Det är så fantastiskt att få göra allt vi gör. Jag är oerhört tacksam allt som händer i mitt liv just nu. Vi hinner inte alls med med allt, men vi hinner med det vi hinner med samtidigt som vi har ett konstant leende på läpparna :)

/Sophy



Fredag med flyt
oktober 3, 2010, 1:24 e m
Filed under: Av Magnus, HOME-projektet

Var fast i lägenheten hela förmiddagen och väntade på budet med 150 beställda DVD-skivor från Universal som lovat komma under förmiddag. Frustrerande att sitta still då jag mest av allt ville ut och ta möten och lämna material. Försökte få tag på folk på telefon utan framgång. Blir uppringd av radioprogrammet Klotet, som vill att vi ska vara med i deras program och prata HOME på onsdag. Jättekul! Klockan 13 fick jag besked från lagret att bud tidigaste skulle komma 14 och då ringa innan. Satte mig i bil och körde mot stan för att hinna med saker innan dess. 13.20 ringer mobilen precis när jag passerar Haga-parken och budkillen säger att han är utanför lägenhet. U-sväng framför tre poliser på motorcyklar med mobilen i handen och en stund senare får jag lådor med skivor på närliggande bensinstation. Full fart mot TV4-huset där jag lämnar tidningar och film inför måndag. Får en rundguidning av trevlig Anna som bl.a. berättar att gruppen Concretes kommer vara med samtidigt som oss, och som sen spelas på radion när jag åker därifrån. Mobilen ringer och det är Yann Arthus Bertrands (han som gjort HOME) sekreterare Eva som berättar att Sveriges Radio ringt och bett Yann om intervju och att Yann och alla andra är jätteglada att vi driver projektet som vi gör. Hon frågar vad vi vill att Yann ska säga. Åter hemma så får jag kontakt med Hasse på Universal som också är entusiastisk att vi fått fart på projektet och ger oss den info vi saknat. På väg till väg till skola och hämtning av Maxi ringer ytterligare någon som vill arrangera visning och har frågor om hur man beställer. Under kvällen packar jag och Maxi lådor och brev med DVDs och tidningar som vi sen postar. Kvällen avslutades i soffan med filmen Shrek, dipp, chips och morötter.

/Magnus