En blogg av Magnus och Sophy – Världen enligt oss


Power Shift – för unga som vill påverka och göra skillnad
september 22, 2011, 9:32 f m
Filed under: Av Sophy, Festival, Klimatet, Vara sig själv, Världen

Hej,

Den 7-9 oktober ska vi ner till Göteborg. Då äger nämligen Sveriges första Power Shift rum. Något som jag tycker att alla som läser det här ska tipsa unga människor i sin närhet om, som på något sätt är lite eller mycket intresserade av klimat/hållbarhetsfrågor, vill hamna i ett positivt sammanhang, göra något för världen och träffa andra likasinnade. En väldigt fin möjlighet och något som kan vara en början på en helt ny resa för många.

För mig var mitt engagemang för en bättre värld, och att jag fick utlopp och börja agera för det, det som räddade mitt liv. Så dramatiskt behöver det ju inte vara för andra, men jag vet att de mervärden som ett engagemang ger inte går att jämföra med något annat. Att känna att man tillsammans med andra verkar för något som är större än själv och något som i största grad angår oss alla, ger så otroligt mycket energi, självförtroende, tacksamhet och framförallt en himla massa fina vänner som bryr sig om varandra och världen på riktigt.

Power Shift är alltså ett evenemang för unga vuxna mellan 16-30 år, som handlar om att belysa klimatfrågan ur de ungas perspektiv.

Rörelsen startade 2007 i USA och har under de senaste åren mobiliserat mer än 25 000 unga klimatledare världen över. Evenemanget i Göteborg är en del av Power Shift Europe och liknande evenemang arrangeras parallellt i en mängd europeiska länder under samma helg.

Power Shift vill ge inspiration och verktyg för unga människor att driva lyckade kampanjer och projekt, och ska utgöra en plattform för nya möten där idéer kan födas och ge upphov till nationella, gränsöverskridande samarbeten. Power Shift vill även ge unga människor möjlighet att bidra med – och vidareutveckla – sina personliga åsikter och reflektioner kring hur en hållbar framtid ser ut för just dem. Power Shift vill också nå ut till en bredare grupp i samhället genom att kombinera konst och kultur med klimatfrågan, men också det faktum att detta är någonting som berör oss alla.

Evenemanget innehåller kunskapsutbyten, workshops, inspirerande talare, filmvisningar, musik och avslutas med en stor aktion där de nyligen förvärvade kunskaperna används för att nå ut med budskapet till samhället.

De tre dagarna kostar endast 150kr och då ingår boende på Hvitfeldska Gymnasiet i centrala Göteborg. Måltider säljs till självkostnadspris för 20-40kr/måltid.

Flyer för evenemanget: www.powershiftsweden.org/wp-content/uploads/2011/09/flyer.jpg

Mer information finns på: www.powershiftsweden.org

Eventet på facebook här.

Och kom ihåg att anmäla er i förväg här.

Så kom igen nu alla fina som vill bidra till en bättre värld. Det är nu chansen finns att skapa en rörelse av unga människor som gör sig hörda och agerar för allas vår framtid. Det är nu det händer. Det är nu det KAN hända. Så hjälp till att sprida infon om Power Shift i era nätverk. It all starts with one och alla behövs!

Allt gott,

Sophy

Annonser


Samarbete med Aquaria och Wake-Up Call


Idag skickade Sandra på Aquaria Vattenmuseum ut en inbjudan till skolor i Stockholm. Det är en inbjudan till ett samarbete vi kommer att ha med Aquaria och Wake-Up Call för att tillsammans inspirera unga i Stockholm. Är du en lärare, elev eller någon annan som undrar något så ta gärna kontakt. Sandras inbjudan nedan.

/Magnus

Hej, vi på Aquaria Vattenmuseum kommer genom samarbete med Wake-Up Call och Heroes of Today att anordna temadagar här på museet med utgångspunkt i tropiska och marina ekosystem, hur dessa överutnyttjas och påverkar/påverkas av den globala klimatproblematiken. Syftet är att visa på de verkliga konsekvenserna av klimatförändringar och mänskligt handlande men samtidigt lyfta fram mänskligt agerande som den ensamt största möjligheten för en förändrad framtid. Detta vill vi göra i en undervisande kontext med hjälp av museiguidning, inspirerande föreläsningar samt aktiverande workshops kring miljöfrågor och vänder oss därför till gymnasieskolor i Stockholmsområdet. Dessutom kommer det finnas möjlighet att ta del av magasinet ”Heroes of Today”, som inspirerar med sina många förebilder och vardagshjältar.

För att ni på skolan ska få en klarare bild av vad dessa temadagar innebär så bjuder vi in er till en kortare introduktionsträff här på museet den 2 maj, där konceptet kommer att presenteras i sin helhet. Ni får då möjlighet att träffa andra intresserade skolrepresentanter och ställa frågor till oss arrangörer samt avnjuta lite dryck och lättare tilltugg. Träffen kommer som sagt äga rum på Aquaria Vattenmuseum på Falkenbergsgatan 2 ute på Djurgården klockan 16.00 till 18.00 och är givetvis kostnadsfri för era representanter, som vi gärna ser är 2-5 personer.

Vill ni ha mer information går det utmärkt att ringa mig på 0707-25 56 01 och för info om oss kan ni gå in på vår hemsida aquaria.se.

För mer information om våra samarbetspartners, som ansvarar för föreläsningar och workshops, så kan ni besöka Wake-Up Call på wakeupcall.se eller kontakta Charlotte Flodin tel 0737511810, charlotte@wakeupcall.se, Miljöhjälten 2010 Magnus Åkerlind tel 0737842885, magnus@heroesoftoday.se

Vi ser fram emot att träffa er för att diskutera ett samarbete mot en bättre värld.

Med vänliga hälsningar

Sandra Wilke

Driftchef

Aquaria Vattenmuseum
Falkenbergsgatan 2
115 21 Stockholm
0707-25 56 01
08-660 90 89



Ansvarsfulla människor
december 1, 2010, 8:51 f m
Filed under: Amatheus, Av Sophy, Barnpedagogik, klimatarbete, Klimatet, Världen

Idag är det en artikel om Jonas Paulsson, initiativtagaren till Köttfri måndag, i SvD. Läs här: http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/psykologi/driften-att-overleva-slog-till_5755947.svd

Artikeln handlar inte så mycket om just Köttfri måndag, som för övrigt är en fantastisk kampanj, utan mer om Jonas resa, från tillväxtälskande moderat till miljöpartist och ansvarsfull medmänniska. Och människor som han inspirerar mig väldigt mycket. För han är inte någon som är född skogsmulle eller hela sitt liv brytt sig om de här sakerna. Men när faktan väl kom på bordet så tog han in det och försökte få till en förändring. Istället för att stänga av och vända blad så tog han ansvar. Och det är inget han bara bryr sig om bakom stängda dörrar, han går aktivt ut och visar att han tar ställning. Och därigenom inspirerar andra att göra detsamma.

Ansvar är inte att att se till att ens barn har mat för dagen bara idag, eller se till att de kommer till skolan. Ansvar är att se till att barnen har en framtid på den här planeten. Och ansvar är verkligen inte att låta maten för dagen vara kött. Ansvar är att berätta att kött är något som allvarligt försämrar deras möjlighet att ha en framtid på den här planeten och sedan ansvarsfullt visa och ge andra, lika goda, alternativ och berätta att detta, detta är det bästa jag kan ge dig och därför är det det du får. Ansvar är att lära barnen medkänsla och att alla människor är lika mycket värda. Idag lever vi i Sverige inte så. Vi lever som att vi har rätt att göra och leva hur vi vill, oberoende av konsekvenserna det ger resten av människorna i världen.

Såklart kommer det direkt massa kommentarer på en sån här artikel. För det finns så många människor i Sverige som slåss för sitt liv (och BARA sitt eget liv) om att få fortsätta förneka och leva på som de alltid gjort. De vägrar att tänka/leva nytt och känner sig direkt hotade om man säger att deras sätt att leva inte är ett bra sätt att leva. Människor som ÄR sina prylar, ÄR sitt kött på tallriken. Och om vi tar det ifrån dem, vad har de då kvar?

I så många länder finns inte ens den här förnekelse diskussionen. Där är klimatförändringarna ett faktum och det handlar istället om ”vad ska vi göra åt det?” och ”hur skyddar vi oss mot dessa förändringarna med livet i behåll?”.

Jag är en väldigt positiv människa nu för tiden. Efter ett ”långt” liv i negativitet och destruktivitet så tror jag faktiskt nu att vi kommer att fixa det. Jag tror inte att det kommer bli lätt och jag tror att det kommer hända väldigt mycket jobbigt först, vilket gör väldigt ont att se för jag vet att min 3-åring kommer att få uppleva det. Men av alla de positiva krafter jag träffar på i mitt arbete så är jag övertygad om att den här förändringen är på gång och att det kommer att gå. Jag ska banne mig se till att det går. Men jag säger också som Mattias Klum, världskänd naturfotograf för National Geographic, som förra veckan under ett seminarium sa något i stil med detta: ”Jag kan vänta i veckor på djuren och att ta den perfekta bilden, då har jag ett fantastiskt tålamod. Men jag har faktiskt börjat tappa tålamodet med min egen art. Vi har vetat det här så länge nu och ändå agerar vi inte.”

Jag är stolt över att vara jag. Och jag är stolt över människor som Jonas Paulsson. Jag önskar önskar att jag kunde vara stolt över alla mina medmänniskor, men det kan jag inte. För mycket av det som människor gör gör väldigt ont. Och det skadar både mig, lilla Amatheus och så många människor på andra sidan jorden. Men jag vet att det inte skulle behöva vara så och jag vet att det går att förändra. Och det är min drivkraft och övertygelse. Jag vet att det går att förändra.

/Sophy



Mitt första gig tack vare ränderna

Vi har kommit i kontakt med bildningsförbundet NBV som på något sätt vill börja samarbeta. De har beställt ett visningspaket och kommer bl.a. visa HOME under deras konsultträff i Örebro den 10 november. Här har jag också precis blivit inbjuden att berätta om vårt arbete, och även om min resa från självskadebeteende till engagemang för planeten. Något som jag länge har velat börja prata om, men har prioriterat bort pga tidsbrist. Men då vårt flow bara verkar fortsätta så fixas det ju av sig själv nu :)


Min resa:
Jag har ca 200 synliga ärr på min kropp, som jag har åstadkommit själv. På vissa delar av min kropp ser jag ut lite som en zebra. Därav namnet zebrabarn, som jag förut brukade kalla såna som jag.

Under fem års tid skar jag mig själv för att det gjorde alldeles för ont att leva i den här världen. Allting jag tog in måste på något sätt få komma ut och att skära mig var ett av mina sätt att göra det på. Just då var det ett rent helvete, och ett beroende, men idag är jag väldigt tacksam för mina ärr och jag ser på dem med kärlek. Jag är väldigt glad för att jag är en öppen och kännande människa och jag är glad över att jag kände att jag inte passade in i världen, och att jag inte kunde kompromissa och gå med på de vanliga reglerna och normerna som fanns och finns. Jag är glad för att jag grät öppet och ärligt istället för att skratta falskt och osäkert.

Men just då tyckte jag inte om mig själv, för jag trodde att det var mig det var fel på. Jag hade inte fattat då det jag vet nu, att det är världen, samhället, systemet som är skevt och får människor att blöda och skada sig själva.

Jag har länge känt att jag ska börja komma ut och föreläsa om detta. Inte om ett självskadebeteende som ska medicineras och tystas ner och för att tvinga på dem som skadar sig själva att bli ”normala”, utan snarare för att få dem att förstå att det är dom som är dom normala. Eller åtminstone att dom är fantastiska som är så kännande människor så att dom är tvungna att skära sig själva, samtidigt som andra bara rusar på och låtsas och tror att världen är perfekt (eller skiter i att den inte är det).

Idag finns det undersökningar som pekar på att var femte tjej och var tioende kille i 9:an någon gång har skurit sig. Och jag vill få föräldrar och andra vuxna att förstå, att sättet vi lever på på allvar skadar våra barn och unga. Det självskadebeteende som så många unga är i idag är egentligen minimalt om man jämför med det kollektiva självskadebeteende som gemene man sysslar med, men som är helt accepterat: Vi håller på och sakta men säkert förintar vår egen existens på jorden. Vi konsumerar, käkar kött, åker på chartersemestrar och gör allt för att stilla våra egna kortsiktiga behov, trots att detta får katastrofala följder för planeten. Som gör att ofantligt många människor redan idag drabbas av naturkatastrofer till följd av klimatförändringar. Som, inom en inte alltför långtborta framtid, även kommer att drabba oss i väst. Som gör att Amatheus och andra barn i hans ålder kommer få käka naturkatastrofer som vardagsmat när de blir lite äldre. Och fortsätter graderna sen att stiga, vilket är ganska troligt om vi fortsätter som vi gör idag, så blir det rätt kört för oss människor.

När man är en öppen, kännande människa, som fler och fler barn och unga är idag, då gör det faktiskt ont att se och veta allt detta. Det gör ont att höra om barn som säljs som slavar till chokladindustrin (för att vi vill ha billig choklad på fredagskvällarna), att orangutangerna utrotas för att vi vill ha billig palmolja i våra produkter, det gör ont att höra om översvämningar i Pakistan, det gör ont att höra om massvält i Niger, hur människor blir misshandlade, mördade och våldtagna, hur kycklingar mals ner levande i köttkvarnar o.s.v. I mig gör det rent fysiskt ont i min egen kropp. För jag kan inte stänga av detta (och hoppas att jag aldrig nånsin kommer kunna det).

Svaret på detta är inte att inte låta barn och unga se allt detta, eller att lura dem till att tro att allt är perfekt. Det enda rätta svaret, som skulle göra det mindre smärtsamt för oss, är att göra något åt det. För det som gör ondast är inte att allt detta sker, utan den största smärtan kommer ifrån att det är så få människor i ens omgivning som gör något åt det.

Hur kan man då, som en öppen och kännande människa, vilja leva i den här världen? När så mycket orättvisor sker, men ändå bryr sig grannarna och de närmsta mer om heminredning, de senaste skvallret, de senaste prylarna. Som om tidningsrubrikerna bara är påhittade, som om människorna som drabbas inte är riktiga, eller viktiga.
Klart att man söker sig utanför detta. Eller klart att det gör så ont så man är tvungen att sätta sig där och skära sig själv tills paniken så småningom försvinner. Och klart att man som ung hatar sig själv, för det gör så ont och man passar inte in. Och ”varför kan jag inte vara som alla andra, jag är så värdelös, jag är värd all smärta, det är mitt eget fel, jag klarar inte av det här…” Och skärandet blir en ventil ut. För en liten stund flyttas fokus och man glömmer resten av världen. För en liten stund tystnar paniken, och skriken från alla människor som så desperat behöver vår hjälp men som vi inte ger fastän vi kan.

Har man kraften att skära sig själv, då har man hur mycket kraft som helst.
En människa räddade livet på mig när han i princip sa: ”Det är inte dig det är fel på, det är världen. Vad vill du göra åt det?” För mig upphörde mitt destruktiva beteende när jag äntligen fick en kanal där jag fick börja fixa till världen, börja reparera allt det som var trasigt. Allt det som jag visste att var fel men inte tidigare visste hur jag skulle laga.

Från att känna mig värdelös blev jag värdefull, jag blev en resurs. Det gjorde skillnad att jag fanns. För med all den kunskap jag hade, och med all den medkänsla jag bar med mig, så kunde jag verkligen förändra. Jag vet hur det är att leva i ett helvete och jag ville göra allt för att inte andra skulle behöva leva där. För när det gör ont i andra, gör det ont i mig. Något som är väldigt väldigt naturligt, i allra högsta grad helt normalt och ett väldigt sunt beteende.

/Sophy



Äventyret fortsätter

Det har hänt så mycket de senaste veckorna så vi hinner inte med att berätta om allt. Så här kommer en liten uppdatering.

Igår var vi på Ulriksdals Slott och fick ta emot diplom för Årets Miljöhjälte som vi blivit tilldelade av Världsnaturfonden WWF och MinPlanet.se. Diplomet fick vi väldigt högtidligt ta emot av Sveriges Kung :) Vi blev väldigt överraskade när vi fick veta det för en vecka sedan, men vi har varit i ett sånt flow på senaste så det kändes samtidigt väldigt naturligt. Men det var ju särskilt roligt för Amatheus och Maxi att stå där och skaka hand med Kungen. Särskilt kul för Maxi tror jag som stolt kan berätta i skolan att han har fått ett pris av Kungen för att han har gjort något bra. Att det liksom lönar sig att vara schysst mot världen. Amatheus frågade Magnus rätt högt när kungen var en halv meter ifrån ”Vem är det som är Kungen?” :) Amatheus och Maxi räckte dessutom över filmen HOME och vårt magasin Heroes of Today till honom.

Annat som hänt är att vi blivit intervjuade av båda tidningarna på Åland, Södertäljeposten och fantastiska tidningen ETC. På fredag blir vi intervjuade i LT. Tidigare var ju också Magnus med i Klotet i P1 där de även intervjuade Yann Arthus-Bertrand, skaparen av HOME, som verkligen berömde oss och vårt projekt, vilket känns extremt kul. Förra söndagen (10/10/10) var jag konferencier tillsammans med fantastiska Samuel Jarrick, från Klimataktion, på Sergels Torg hela dagen, då det var världens största globala manifestation någonsin. Över 7000 aktiviteter och evenemang i 188 länder firade och skapade hållbara lösningar för klimatet och världen.

Vi håller på och inleder ett gäng spännande samarbeten med olika aktörer och beställningarna tickar in. Idag var det en aktör som ringde Magnus och ville köpa 100 HOME och 100 Heroes of Today och ge till alla i sitt ”nätverk”. Än så länge är det dock mest filmen som säljs, magasinet går det lite trögare med, men vi har fortfarande inte kommit igång riktigt ordentligt med säljet, då det är lite smått kaotiskt på hemmaplan. Amatheus kom in på världens fantastiskaste waldorf-dagis i Spånga, så därför bestämde vi oss snabbt för att flytta hit i krokarna. Vilket gör att det just nu är inskolning på dagis, där någon av oss måste vara med varje dag, de senaste en och en halv veckorna. Och det lär antagligen pågå även nästa vecka för att göra det lugnt och bra för honom. Allt detta gör också att vi just nu bor 4 personer i en etta på 28 kvm i Sundbyberg. Här bor, jobbar och sover vi. När det är läggdags för Amatheus vid 7-tiden betyder det att man oftast får sitta i ”garderoben” eller på toaletten och arbeta. Men med tanke på hur många människor som lever på mindre yta och med 100 gånger sämre standard än detta, så funkar det ändå bra för oss. Det som tar stryk är dock tiden och utrymmet till att arbeta. Så just nu söker vi lite större lägenhet + att vi ska flytta ut ur Järna-lägenheten till den sista oktober. Dessutom pluggar jag heltid på distans, vilket jag börjat inse att inte är så hållbart just nu :) Vilket även kroppen känner av, då jag varit uppe sen tre i natt med så mycket magkatarr-ont så jag suttit på toaletten och spytt och varit sängliggande hela dagen.

Men trots allt detta kaos så känns livet bättre och mer positivt än någonsin och vi har mer flow än på väldigt länge. Vi har en utmärkelse av WWf i ryggen, vi bor i Stockholm och kan spontanträffa människor och gå på möten, utan att behöva sitta på pendeltåget en timme och Amatheus dagis är det vackraste av allt och jag är så lycklig ända in i hjärtat för att han får gå där. Vi har en och en halv månad på oss tills vi ska betala trycket för tidningen. Och med lite jävlaranamma och lite hjälp från alla som tycker om filmen och tidningen så ska det allt gå!

/Sophy



Amatheus vegankost väcker reaktioner
oktober 7, 2010, 8:58 f m
Filed under: Amatheus, Av Sophy, Barnpedagogik, Djuren, Djurrätt, Familjeliv, Klimatet, Veganmat

Det väcker reaktioner att Amatheus är tre år och vegan. Vilket jag är så oerhört stolt över att han har varit ända sen födseln. Blir tacksam varje gång jag kommer på det. Plus att han även äter till 90 % ekologiskt. Men förstår att människor reagerar eftersom man inte hör om så många barn som är det, även om det är vanligare än man tror.

Elin på MinPlanet.se fick ett mail från en läkare:

Hej!

Har du funderat på om det är bra att en treåring är vegan? Får han i sig alla de näringsämnen i tillräcklig mängd som han behöver för sin utveckling? Utan att käka kosttillskott? Har föräldrarna den specialkunskap som behövs för att ge ett litet barn det han behöver? Har de talat med nutritionister och dietister och räknat ut ordentligt?

Detta blev mitt svar:

Hej,

Tack för omtanken. Jag har själv varit vegan i nästan tio år och har bra koll på vad man behöver få i sig. Både Amatheus och vi äter kosttillskott för det som det kan vara svårt att annars få i sig när man är vegan. Vi har koll på att han får i sig rätt mängd. Även pratat med kostrådgivare och barnmorska om detta. Många personer som är veganer eller vegetarianer har ofta bra koll på att de och deras barn får i sig en näringsrik kost. ”Bland-ätare” tänker ibland att det är självklart att de alltid får i sig allt det de behöver, vilket inte alls är självklart.

Det finns många uppgifter som pekar på att kött inte heller är bra för små barn. (Dessutom rekomenderar ju Världscancerfonden att vi inte konsumerar några charketuriprodukter alls.) Och vi anser att Amatheus ska få välja själv när han blir äldre om han vill äta kött. Eftersom kött (och mjölk)produktionen är ett av de största hoten mot klimatet och hans egen framtid. Det skapar även väldigt mycket lidande för både djur och människor redan idag. Något vi inte vill att han ska behöva ha på sitt samvete. Samt för hans hälsas skull. I Sverige finns det idag fullgoda alternativ för människor att klara sig på vegetarisk eller vegankost vilket vi anser är ett väldigt ansvarsfullt val, både för Amatheus och planeten vi alla bor på.

För att citera en av de stora:

”Ingenting kommer att gynna den mänskliga hälsan och öka chansen för överlevnad på Jorden lika mycket som evolutionen till en vegetarisk diet.” – Albert Einstein

Hoppas detta kunde lugna din oro.

De vänligaste hälsningarna,

Sophy – Stolt mamma till Amatheus som älskar mat :)

Apropå ämnet, här hittade jag intervju på MinPlanet.se med fantastiska Jonas Paulsson om Köttfri måndag: http://www.minplanet.se/index.php?option=com_content&view=article&id=1486:wwf-gillar-koettfria-mandagar&catid=2:miljoenyheter&Itemid=14

/Sophy



”Jo Amatheus, det finns dom som äter RIKTIGA djur”
maj 10, 2010, 6:59 e m
Filed under: Amatheus, Av Sophy, Barnpedagogik, Djuren, Djurrätt, Familjeliv, Klimatet, Veganmat

Det är så bakvänt. Amatheus är vegan sedan han föddes. Han har den kost som skapar minst lidande. För djuren, för naturen, för jorden, för människorna. Att äta kött och mjölk står för oerhört stora utsläpp och är något som faktiskt sabbar hans framtid på jorden. Inte bara om han själv skulle äta det, utan ju faktiskt alla som äter kött bidrar ju till att minska hans förutsättningar att få en ljus framtid. Vi bor liksom på samma jord.

Så, Amatheus kost är den som INTE skapar lidande. Ändå är det han som är undantaget och för honom som jag måste berätta för, när han är oskyldiga tre år, att det finns de människor som äter djuren, som äter hans kompisar. Han kom hem idag och sa att dom andra fick fisk och kyckling på dagis. Och jag blir då tvungen att förklara att vi äter inte det, för vi vill att djuren ska få ha det bra och vara glada, och om man äter upp djuren så blir dom ledsna. För djuren är ju våra kompisar.

Då svarar Amatheus: Men det är inte RIKTIGA djur.
Och hjärtat blöder när han säger så. För hur förklarar man för en tre-åring att världen inte är så vacker som han tror. Det är så självklart att det i hans värld inte kan vara RIKTIGA djur. Man kan ju inte ÄTA djur. Hur skulle man kunna äta djur, som är så snälla, så roliga att vara med, som har liv och känslor precis som en själv. Och jag har inget riktigt svar till honom. Förutom att säga att det ÄR riktiga djur och att det är det som är så knasigt. Men att barnen som äter det inte förstår det… Eller snarare att deras föräldrar inte förstår det… För det är ju inte de små 1-2-3-åringarnas fel. Hur skulle det kunna vara deras fel?

Ofta säger människor något i stil med, men låt barnen få bestämma när dom blir så gamla så dom kan bestämma det, om dom vill bli vegetarianer. Önskar att detta skulla ändras. Låt barnen, när dom blir så gamla så om kan bestämma det, om dom vill börja äta kött. Om dom vill att djurens liv ska spillas för deras smaklökars skull. Om dom vill äta kött som bidrar till så mycket skövling av regnskogen, så mycket växthusgaser som förstör deras framtid osv. Är inte detta mer ansvarsfullt?

Pratade med en vän om det här häromdagen, som blev vegetarian redan som barn. Att hon tidigare inte förstod att t.ex leverlåda och sånt kom från djuren, det var ju bara något man åt. Om hon hade vetat att djuren dödades för att hon skulle få äta det, så skulle hon inte ha gjort det. Undrar hur många som är ärliga med sina barn om det här. Hur många som förklarar för barnen att djuren blir fruktansvärt grymt behandlade, på ett sätt som man inte ens vill föreställa sig, och sedan dödade för att barnet, eller de vuxna, ska få äta den maten. Trots att det finns fullgoda alternativ och att vi inte BEHÖVER äta kött. Hur många vuxna är bekväma med att berätta hur det går till med djuren för barnen. Hur många är bekväma med att berätta att dom där söta kossorna eller fåren, blir brutalt dödade, för deras skull. Att t.ex de små nykläckta kycklingbebisarna blir levandes nermalda i köttkvarnar, samtidigt som man hör deras skrik. Om man inte är bekväm att berätta det för sina barn, är inte det ett tecken på att det är något med hela det här köttfrosseriet som inte är korrekt. Om man inte kan vara ärlig med  det och berätta var det faktiskt kommer ifrån. Eller om man själv inte ens vill veta hur det går till på de här ”köttfabrikerna”.

Det är liv. Djuren har liv. Och vi ”leker Gud” och tar de liven. Jag förstår förstår verkligen inte hur detta kan ske fortfarande 2010. Jag trodde att vi hade utvecklats mer än så. Att vi hade blivit smartare.

/Sophy