En blogg av Magnus och Sophy – Världen enligt oss


Samarbete med Aquaria och Wake-Up Call


Idag skickade Sandra på Aquaria Vattenmuseum ut en inbjudan till skolor i Stockholm. Det är en inbjudan till ett samarbete vi kommer att ha med Aquaria och Wake-Up Call för att tillsammans inspirera unga i Stockholm. Är du en lärare, elev eller någon annan som undrar något så ta gärna kontakt. Sandras inbjudan nedan.

/Magnus

Hej, vi på Aquaria Vattenmuseum kommer genom samarbete med Wake-Up Call och Heroes of Today att anordna temadagar här på museet med utgångspunkt i tropiska och marina ekosystem, hur dessa överutnyttjas och påverkar/påverkas av den globala klimatproblematiken. Syftet är att visa på de verkliga konsekvenserna av klimatförändringar och mänskligt handlande men samtidigt lyfta fram mänskligt agerande som den ensamt största möjligheten för en förändrad framtid. Detta vill vi göra i en undervisande kontext med hjälp av museiguidning, inspirerande föreläsningar samt aktiverande workshops kring miljöfrågor och vänder oss därför till gymnasieskolor i Stockholmsområdet. Dessutom kommer det finnas möjlighet att ta del av magasinet ”Heroes of Today”, som inspirerar med sina många förebilder och vardagshjältar.

För att ni på skolan ska få en klarare bild av vad dessa temadagar innebär så bjuder vi in er till en kortare introduktionsträff här på museet den 2 maj, där konceptet kommer att presenteras i sin helhet. Ni får då möjlighet att träffa andra intresserade skolrepresentanter och ställa frågor till oss arrangörer samt avnjuta lite dryck och lättare tilltugg. Träffen kommer som sagt äga rum på Aquaria Vattenmuseum på Falkenbergsgatan 2 ute på Djurgården klockan 16.00 till 18.00 och är givetvis kostnadsfri för era representanter, som vi gärna ser är 2-5 personer.

Vill ni ha mer information går det utmärkt att ringa mig på 0707-25 56 01 och för info om oss kan ni gå in på vår hemsida aquaria.se.

För mer information om våra samarbetspartners, som ansvarar för föreläsningar och workshops, så kan ni besöka Wake-Up Call på wakeupcall.se eller kontakta Charlotte Flodin tel 0737511810, charlotte@wakeupcall.se, Miljöhjälten 2010 Magnus Åkerlind tel 0737842885, magnus@heroesoftoday.se

Vi ser fram emot att träffa er för att diskutera ett samarbete mot en bättre värld.

Med vänliga hälsningar

Sandra Wilke

Driftchef

Aquaria Vattenmuseum
Falkenbergsgatan 2
115 21 Stockholm
0707-25 56 01
08-660 90 89

Annonser


Mitt första gig tack vare ränderna

Vi har kommit i kontakt med bildningsförbundet NBV som på något sätt vill börja samarbeta. De har beställt ett visningspaket och kommer bl.a. visa HOME under deras konsultträff i Örebro den 10 november. Här har jag också precis blivit inbjuden att berätta om vårt arbete, och även om min resa från självskadebeteende till engagemang för planeten. Något som jag länge har velat börja prata om, men har prioriterat bort pga tidsbrist. Men då vårt flow bara verkar fortsätta så fixas det ju av sig själv nu :)


Min resa:
Jag har ca 200 synliga ärr på min kropp, som jag har åstadkommit själv. På vissa delar av min kropp ser jag ut lite som en zebra. Därav namnet zebrabarn, som jag förut brukade kalla såna som jag.

Under fem års tid skar jag mig själv för att det gjorde alldeles för ont att leva i den här världen. Allting jag tog in måste på något sätt få komma ut och att skära mig var ett av mina sätt att göra det på. Just då var det ett rent helvete, och ett beroende, men idag är jag väldigt tacksam för mina ärr och jag ser på dem med kärlek. Jag är väldigt glad för att jag är en öppen och kännande människa och jag är glad över att jag kände att jag inte passade in i världen, och att jag inte kunde kompromissa och gå med på de vanliga reglerna och normerna som fanns och finns. Jag är glad för att jag grät öppet och ärligt istället för att skratta falskt och osäkert.

Men just då tyckte jag inte om mig själv, för jag trodde att det var mig det var fel på. Jag hade inte fattat då det jag vet nu, att det är världen, samhället, systemet som är skevt och får människor att blöda och skada sig själva.

Jag har länge känt att jag ska börja komma ut och föreläsa om detta. Inte om ett självskadebeteende som ska medicineras och tystas ner och för att tvinga på dem som skadar sig själva att bli ”normala”, utan snarare för att få dem att förstå att det är dom som är dom normala. Eller åtminstone att dom är fantastiska som är så kännande människor så att dom är tvungna att skära sig själva, samtidigt som andra bara rusar på och låtsas och tror att världen är perfekt (eller skiter i att den inte är det).

Idag finns det undersökningar som pekar på att var femte tjej och var tioende kille i 9:an någon gång har skurit sig. Och jag vill få föräldrar och andra vuxna att förstå, att sättet vi lever på på allvar skadar våra barn och unga. Det självskadebeteende som så många unga är i idag är egentligen minimalt om man jämför med det kollektiva självskadebeteende som gemene man sysslar med, men som är helt accepterat: Vi håller på och sakta men säkert förintar vår egen existens på jorden. Vi konsumerar, käkar kött, åker på chartersemestrar och gör allt för att stilla våra egna kortsiktiga behov, trots att detta får katastrofala följder för planeten. Som gör att ofantligt många människor redan idag drabbas av naturkatastrofer till följd av klimatförändringar. Som, inom en inte alltför långtborta framtid, även kommer att drabba oss i väst. Som gör att Amatheus och andra barn i hans ålder kommer få käka naturkatastrofer som vardagsmat när de blir lite äldre. Och fortsätter graderna sen att stiga, vilket är ganska troligt om vi fortsätter som vi gör idag, så blir det rätt kört för oss människor.

När man är en öppen, kännande människa, som fler och fler barn och unga är idag, då gör det faktiskt ont att se och veta allt detta. Det gör ont att höra om barn som säljs som slavar till chokladindustrin (för att vi vill ha billig choklad på fredagskvällarna), att orangutangerna utrotas för att vi vill ha billig palmolja i våra produkter, det gör ont att höra om översvämningar i Pakistan, det gör ont att höra om massvält i Niger, hur människor blir misshandlade, mördade och våldtagna, hur kycklingar mals ner levande i köttkvarnar o.s.v. I mig gör det rent fysiskt ont i min egen kropp. För jag kan inte stänga av detta (och hoppas att jag aldrig nånsin kommer kunna det).

Svaret på detta är inte att inte låta barn och unga se allt detta, eller att lura dem till att tro att allt är perfekt. Det enda rätta svaret, som skulle göra det mindre smärtsamt för oss, är att göra något åt det. För det som gör ondast är inte att allt detta sker, utan den största smärtan kommer ifrån att det är så få människor i ens omgivning som gör något åt det.

Hur kan man då, som en öppen och kännande människa, vilja leva i den här världen? När så mycket orättvisor sker, men ändå bryr sig grannarna och de närmsta mer om heminredning, de senaste skvallret, de senaste prylarna. Som om tidningsrubrikerna bara är påhittade, som om människorna som drabbas inte är riktiga, eller viktiga.
Klart att man söker sig utanför detta. Eller klart att det gör så ont så man är tvungen att sätta sig där och skära sig själv tills paniken så småningom försvinner. Och klart att man som ung hatar sig själv, för det gör så ont och man passar inte in. Och ”varför kan jag inte vara som alla andra, jag är så värdelös, jag är värd all smärta, det är mitt eget fel, jag klarar inte av det här…” Och skärandet blir en ventil ut. För en liten stund flyttas fokus och man glömmer resten av världen. För en liten stund tystnar paniken, och skriken från alla människor som så desperat behöver vår hjälp men som vi inte ger fastän vi kan.

Har man kraften att skära sig själv, då har man hur mycket kraft som helst.
En människa räddade livet på mig när han i princip sa: ”Det är inte dig det är fel på, det är världen. Vad vill du göra åt det?” För mig upphörde mitt destruktiva beteende när jag äntligen fick en kanal där jag fick börja fixa till världen, börja reparera allt det som var trasigt. Allt det som jag visste att var fel men inte tidigare visste hur jag skulle laga.

Från att känna mig värdelös blev jag värdefull, jag blev en resurs. Det gjorde skillnad att jag fanns. För med all den kunskap jag hade, och med all den medkänsla jag bar med mig, så kunde jag verkligen förändra. Jag vet hur det är att leva i ett helvete och jag ville göra allt för att inte andra skulle behöva leva där. För när det gör ont i andra, gör det ont i mig. Något som är väldigt väldigt naturligt, i allra högsta grad helt normalt och ett väldigt sunt beteende.

/Sophy



Glada nyheter!
maj 27, 2010, 6:03 e m
Filed under: Av Sophy, Hjältar, klimatarbete, Palmolja, Pengar, Världen

”Indonesien kommer att införa ett tvåårigt totalstopp för avverkning av regnskog, en verksamhet som är en starkt bidragande orsak till den globala uppvärmningen.

Totalstoppet ska börja gälla omgående, och är ett resultat av en uppgörelse med Norge, som kommer att bidra med motsvarande uppemot åtta miljarder kronor till Indonesiens projekt att bevara regnskogen.”

Läs artikel här: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=3729034

Blir fantastiskt glad av detta. Detta är fantastiskt. För klimatet, för allt, för de fantastiska underbara utrotningshotade orangutangerna som bor på Borneo och Sumatra. Samtidigt är det så där ”för bra för att vara sant”, vilket är galet. För det är bara det som är FÖR bra som borde vara sant.

Jag tycker detta är så skönt, för det visar liksom att det GÅR att förändra. Hur ENKELT det är att förändra, bara viljan finns. För pengarna i världen finns och räcker så det rinner över till att förändra hela världen och göra den bra igen. Det behövs bara lite fingerknäppning, att rätt person på rätt plats bestämmer sig och säger JA till världen, och räddar den. Så enkelt är det. Det är en extremt avancerad fråga, men den är samtidigt extremt enkel. Det handlar bara om vilja.

Har nyligen kommit i kontakt med fantastiska Sven Heijbel och Oleg Izyumenko, som tillsammans driver Wake-up call (www.wakeupcall.se) här i Sverige, skriver mer om dem i ett annat inlägg. Men i varje fall så hade Oleg ett fantastiskt citat på sin facebook, som jag bara var tvungen att kopiera:

“If the success or failure of this planet, and of human beings, depended on how I am and what I do, how would I be? What would I do?” —Buckminster Fuller

Vad skulle DU göra?

/Sophy



Orangutang
april 12, 2010, 8:57 e m
Filed under: Av Sophy, Djuren, Palmolja, Världen

Ska sova nu, men såg en bild i facebookgruppen http://www.facebook.com/group.php?gid=116827788332887&ref=nf#!/pages/Skriv-ut-palmolja-i-innehallsdeklarationen/106513296037501?ref=ts och blir så ledsen.

Denna bild:

Älskade älskade orangutanger. Djur som är så lika oss människor och på väg att utrotas, finns bara 30-40 000 kvar i världen och de försvinner med ca 5000 per år. Hur många svenska finns det?

Största anledningen är för att vi, VI, vill ha billig palmolja i våra produkter och vi tänker inte ens på det när vi köper det… choklad, chips, smink, tvättmedel, i nästan ALLT finns det. Står oftast bara som vegetabilisk olja.

Så, dessa fantastiska varelser, som är så kloka, inkännande och vackra, försvinner bort. Återigen för att vi vill ha det billigt bekvämt och gott. Är det värt det?

Skrev en artikel i vintras om hjältinnan Lone som gett sitt liv till att rädda dem.

http://www.etc.se/25079/hon-raeddar-orangutangerna/

/S