En blogg av Magnus och Sophy – Världen enligt oss


Krönika om självskadebeteende i Metro
maj 10, 2012, 8:37 f m
Filed under: Av Sophy, Självskadebeteende, Vara sig själv, Världen

(Inlägget är även publicerat i Sophy’s nya blogg sophyelevall.se)

Igår var det en fantastisk krönika av Hillevi Wahl i Metro. Eller den var hemsk, hjärtskärande och fick mig att gråta på tunnelbanan, men jag blev också tacksam över att sånt skrivs i Metro. Även om jag önskar att det inte skulle behöva skrivas om, för jag önskar att det den handlade om inte skulle behöva ske.

Rubriken var ”Självskadesex vanligt bland unga” och handlade om just detta. Att det är så svårt att prata om det fast det är så vanligt. Att nästan två elever per högstadie- eller gymnasieklass har använt sig av sex för att avsiktligt göra sig själv illa.

Så här skriver hon också:
”På sajten Intetillsalu.se berättar tjejer och killar om varför. Om att vara duktiga flickan på utsidan, men ha djupa sår på insidan. Om att känna att kroppen är värdelös. Om att försöka hantera ångesten, ta tillbaka makten. Om att bara skapa ännu mer ångest. Om att söka bekräftelse, om längtan om att få höra att man är vacker, att man duger. Om vilsenhet och drömmar och om att göra något så onämnbart, så skamligt att ingen vågar se eller fråga. Om att känna sig död i själen. Om tomhet och
ensamhet.”

Och det skär enda in i själen på mig. Dels för jag så väl kommer ihåg hur det var. Jag använde mig inte av sex, jag skar mig istället, men ångesten var den samma. Och det gör så otroligt ont för att jag vet att det är så många som känner så just nu. Och samtidigt som jag är tacksam för att det inte är så för mig längre så känner jag att jag på något sätt måste göra allt för att försöka förändra det för andra. Hur kan jag göra annat?

Jag vill ta dom här människorna och säga att det inte är dem de är fel på. Det är inte dom som är trasiga och behöver fixas, det är det här samhället som är trasigt. Och dom ÄR redan vackra, så otroligt vackra, för dom  k ä n n e r. Dom stänger inte av. Dom (jag tidigare) gör allt för att på något sätt klara av det här systemet, rätta in sig i linjen, men det bara GÅR INTE. Och det GÖR så ont att leva. HUR ska man kunna, vilja leva i den här världen, den här omänskliga, empatilösa världen, där vi ska nicka och säga ja och klara allt som någon kommit på att man ska klara av? Och man måste straffa sig själv, bedöva sig själv, fokusera på att skada sig, på smärtan, i alla fall för en liten liten stund för att överleva. Tömma sig själv på skriket.

Som jag brukade säga förut: ”Jag skär mig inte för att dö, jag skär mig för att överleva”.

Nu, tio år senare vet jag att den här världen också är vacker. Att det finns så många vackra människor, så många som bryr sig om varandra, andra, som brytt sig om mig, och den här världen. Så många som kämpar och gör allt dom kan för att försöka få till en förändring, så att alla ska få leva och få vara så som dom är. Jag vet att jag är bra, att jag är en fantastisk människa. Jag går inta att placera in i någon färdiggjord mall och har svårt att funka i systemet, men får jag göra det jag tycker om och det jag är här för att göra så kan jag göra underverk. Och det är om detta jag på något sätt måste få berätta om. Komma ut med. Och jag vet att jag kan, på något sätt. Jag vet inte riktigt hur, bara att jag måste och vill av hela mitt hjärta.

För så länge det gör ont i dig så gör det också ont i mig. Och ingen ska behöva ha så ont så att den skadar sig själv.

Kram
Sophy

Hela krönikan i Metro går att läsa här.



Varför Veckans hjälte?
november 25, 2011, 5:28 e m
Filed under: Av Sophy, Heroes of Today, Hjältar, klimatarbete, Vara sig själv

För drygt en vecka sen lanserade vi vårt nya koncept Veckans hjälte!

”…för att varje vecka lyfta fram en av de många hjältar och eldsjälar som finns ute i landet. Människor som genom sitt engagemang för en bättre och mer hållbar värld inspirerar till förändring och får oss andra att tro på vår egen förmåga att göra något. Människor som visar ett EN person kan göra skillnad och att ett engagemang kan ske på hundratals olika sätt.

Veckans hjälte kan vara allt från en gymnasieelev till en artist eller företagare/entreprenör. Helt enkelt vem som helst! Det viktigaste är inte personen som sådan utan det hon eller han gör (eller har gjort). Det kan vara en engångshandling eller ett längre åtagande, med syfte att påverka och inspirera andra i en mer hållbar riktning, eller att driva igenom en förändring eller aktion som gynnar vår planet.”

Det känns väldigt fint att göra detta. Särskilt då vi ännu inte fått ihop pengarna till vårt skolprojekt och kan göra nya tidningar, så känns det skönt att hålla det levande. Skönt att kunna lyfta några av alla de fantastiska människorna som finns. Vi har redan ett dokument på över tre sidor med bara massa namn på människor som vi tycker skulle passa att bli Veckans hjälte. Det finns så många. Önskar vi hade mer resurser och tid så vi skulle kunna lyfta en person om dagen. Tipsa oss gärna om fler!

Jag brinner för att ge människor hopp. Och det blev tydligt för mig att det faktiskt går fram igår när jag pratade med Amatheus lekskolefröken. Hon har fått en tidning av oss och igår både berömde och tackade hon mig för arbetet vi gör. Att hon blev alldeles varm  – och ja, faktiskt kände hopp, tack vare att hon fick läsa om så många som gör något gott. Och det är liksom det som är mitt mål med allt jag gör. Det är kanske inte direkt Magnus, eller Jennies (som jobbar med oss) mål (vilket antagligen gör oss till en bra arbetsgrupp, att vi vurmar för lite olika målgrupper). Men för mig med min bakgrund är detta så viktigt. Att få människor att känna tacksamhet, och ge en känsla av att de inte är ensamma om att bry sig. Och ge den där lättnaden – det finns faktiskt bra och goda människor. Shit vilken tröst.

Jag tror att jag ibland framstår som en ganska känslig person, vilket jag egentligen bara tycker att är en bra egenskap, men förut grät jag ganska ofta direkt jag hörde om orättvisor, klimatförändringar, någon som for illa osv. Jag blir fortfarande ledsen av det här, trots att jag på nåt sätt har blivit lite mer hårdhudad. Inte avstängd direkt, men när jag nu jobbat med såna här frågor i ca 6 år, så har jag på nåt sätt lärt mig att inte ta in allt precis hela tiden, för då skulle det göra för ont. Men det jag däremot blir tårögd av nu, det är när någon gör något gott. När jag hör om någon som engagerar sig, som sätter sina egna intressen åt sidan och agerar ur ren medkänsla och empati. Eller någon som ser ett problem, och istället för att bara struntar i det faktiskt gör något åt det. Och det här slår aldrig fel, jag kan inte värja mig, tårarna kommer direkt, för jag blir så oerhört tacksam över att de här människorna finns. Och även tacksam över mitt eget liv.

Jag vet att inte alla funkar som jag, men om jag på något sätt kan tappa kanske 10% av det här på flaska och ge det till andra, t.ex. genom Veckans hjälte eller Heroes of Today, då är det så himla mycket värt det. Att få ge människor som kämpar för en bättre värld, eller människor som inte över huvud taget tror på att en bättre värld är möjlig, lite hopp och en känsla av att det faktiskt går. Att allt inte alltid kommer vara som det är idag och att det finns SÅ många som bryr sig.

Och att sedan på något sätt berätta att det är så fint att göra det här tillsammans och att vi alla sitter ihop. Att de vi skriver om inte är några supermänniskor. Det är helt vanliga människor som du och jag. För det är så himla lätt när man pratar om hjältar, eldsjälar, sociala entreprenörer o.s.v. att det blir ”dom där duktiga”. Dom som inte är som jag. För jag kan inte, jag är så dålig och dom är så bra.

Och det här är nånting som snurrar i mitt eget huvud också, speciellt sen jag flyttade till Stockholm, att alla andra är så bra och jag kan ingenting. Senast igår satt jag i badkaret och smågrät och kände mig totalt värdelös, usel och tänkte att jag är sämst i världen på precis allt.

Så hur gör man då? För att få människor som ibland känner att de är uslast att inse att även de är hjältar? För det är ju de människorna jag brinner för.

För mig är det viktigaste det att man försöker. Och det säger jag även till mig själv. Det viktigaste är att jag försöker. För mig är det mest hjältemodiga att man utifrån sin egen medkänsla för andra människor, djur eller natur, gör något gott. Och för att göra det behöver man inte vara en supermänniska. Man behöver inte göra stora events, starta ett räddavärldenföretag eller driva en lyckad kampanj. Man kan göra det också, om man vill, men man kan lika gärna säga till sina föräldrar att man bara vill äta ekologisk mat eller önska sig att bli djurfadder i julklapp. Helt enkelt börja med att stå upp för sina egna värderingar, för jag tror att ingenting påverkar ens nära och kära så mycket som just det, och sedan på något sätt börja agera där efter, hur litet eller stort det än är.

Det är sånt som ger mig hopp och gör mig tårögd av tacksamhet. Och som gör alla som vill till en hjälte. Kanske till och med mig :)


Allt gott,

Sophy



Världens bästa jobb
oktober 21, 2011, 6:25 e m
Filed under: Av Sophy, Heroes of Today, Hjältar, klimatarbete, Vara sig själv, Världen, Wake Up Call

Magnus Åkerlind, Sophy Elevall och Amatheus Elevall på hemmakontoret. Foto: Johanna Norin.

Igår åt vi middag med en jätte fin tjej som vill vara med och göra nästa nummer av tidningen. I förrgår var finaste samhällskunskapsläraren Birgit, som även jobbar med oss med vår skolsatsning, och Adam från Wake-Up Call här på middag och vi spånade loss om bl.a. det där kontoret vi vill ha inom kort, Hjälteskolan vi vill starta nån gång i framtiden och hur vi kan inspirera hela gymnasiesverige att börja agera. I tisdags var Magnus på SE Seminar där han bl.a. träffade grundaren av FundedByMe som är ett jätte häftigt koncept och sajt. Samma dag träffade han Det Naturliga Steget som jobbat med de här frågorna hur länge som helst och dagen innan var det fina och hjälpsamma människor på tankesmedjan Global Utmaning, samtidigt som jag hade spånmöte kring ett nytt koncept vi ska lansera snart med bästa Jennie Krook som jobbar med oss två dagar i veckan. Idag var det möte med Amir från Hjärna Hjärta Cash. Nu har jag precis mailats med Daniel Mendoza, som startat Good News Magazine, som är en av de mest genuint kärleksfulla människor gentemot djuren, naturen och barnen som jag nånsin träffat.

Mitt liv är så himla rikt. För så här ser veckorna ut. Så här ser vårt liv ut. Så här plus alla fantastiska människor världen över som vi har kontakt med via mail/telefon/facebook. Vart vi än vänder oss är det människor som vill och gör gott. Och jag är så tacksam att jag får vara en del av det här. Jag är så tacksam för att jag har skapat förutsättningar för att vara en del av det här.

Jag inser mer och mer att jag har världens bästa jobb. För mig är det i alla fall det. Jag är så glad över att jag tror att allting är möjligt och att jag så många gånger har fått uppleva att göra det som många sagt varit omöjligt just möjligt. Jag är så glad att jag hellre satsar allt med risk för att misslyckas än att dag efter dag kompromissar bort mitt liv med ett jobb som kanske inte ger mig så mycket annat än pengar. Ett jobb som inte egentligen betyder något för mig eller bidrar till något gott för något (och jag undrar egentligen varför såna jobb finns över huvud taget, vad de uppfyller för syften, och vems syften?). Jag är så glad att jag gör det som känns viktigt för mig, att jag gör allt för att leva så mycket som möjligt. Och att mitt jobb som jag skapat inte är något jag går till för att längta tills arbetsdagen är slut eller att helgen ska komma. Jag är glad att jag får sitta och skriva det här på min arbetstid. Och att min arbetstid kan vara när jag vill. På morgonen, på kvällen, runt middagsbordet eller i badkaret.

När vi började producera första numret av Heroes of Today för snart ett och ett halvt år sedan kände vi inte så många. Vi var ganska isolerade i vårt arbete och som familj. Men nu, ett och ett halvt år senare, har tidningen omvandlats till en tidning om våra vänner. Majoriteten av de människor som vi skriver om har vi lärt känna och kan räkna till vår vänskapskrets. Det är så himla fint. Och det tar liksom aldrig slut. De här människorna som lever efter sina värderingar och gör positiva förändringar blir bara fler och fler. VI blir bara fler och fler, för VI är en del av den här gigantiska gemenskapen som bara växer och växer runt hela jordklotet. Världens positivaste gemenskap som värdesätter den planet vi bor på. Som inte blundar för problemen och obalansenserna utan ser dem och försöker hitta lösningar. Vi är inga supermänniskor, vi är inte unika, vi är inte vänster eller höger, vi är inte vi eller ni. Vi är vilka som helst och det vi gör är heller inte särskilt märkvärdigt, men det är väldigt roligt och i maggropen känns det väldigt bra. Det är så otroligt skönt att känna att man gör så gott man kan. Att man gör ALLT man kan och att man gör det på riktigt.

Dagligen får jag bevis för att en annan värld är möjlig. Är så tacksam för att mitt liv är så himla rikt.

Ha en fin helg!

/Sophy



Power Shift – för unga som vill påverka och göra skillnad
september 22, 2011, 9:32 f m
Filed under: Av Sophy, Festival, Klimatet, Vara sig själv, Världen

Hej,

Den 7-9 oktober ska vi ner till Göteborg. Då äger nämligen Sveriges första Power Shift rum. Något som jag tycker att alla som läser det här ska tipsa unga människor i sin närhet om, som på något sätt är lite eller mycket intresserade av klimat/hållbarhetsfrågor, vill hamna i ett positivt sammanhang, göra något för världen och träffa andra likasinnade. En väldigt fin möjlighet och något som kan vara en början på en helt ny resa för många.

För mig var mitt engagemang för en bättre värld, och att jag fick utlopp och börja agera för det, det som räddade mitt liv. Så dramatiskt behöver det ju inte vara för andra, men jag vet att de mervärden som ett engagemang ger inte går att jämföra med något annat. Att känna att man tillsammans med andra verkar för något som är större än själv och något som i största grad angår oss alla, ger så otroligt mycket energi, självförtroende, tacksamhet och framförallt en himla massa fina vänner som bryr sig om varandra och världen på riktigt.

Power Shift är alltså ett evenemang för unga vuxna mellan 16-30 år, som handlar om att belysa klimatfrågan ur de ungas perspektiv.

Rörelsen startade 2007 i USA och har under de senaste åren mobiliserat mer än 25 000 unga klimatledare världen över. Evenemanget i Göteborg är en del av Power Shift Europe och liknande evenemang arrangeras parallellt i en mängd europeiska länder under samma helg.

Power Shift vill ge inspiration och verktyg för unga människor att driva lyckade kampanjer och projekt, och ska utgöra en plattform för nya möten där idéer kan födas och ge upphov till nationella, gränsöverskridande samarbeten. Power Shift vill även ge unga människor möjlighet att bidra med – och vidareutveckla – sina personliga åsikter och reflektioner kring hur en hållbar framtid ser ut för just dem. Power Shift vill också nå ut till en bredare grupp i samhället genom att kombinera konst och kultur med klimatfrågan, men också det faktum att detta är någonting som berör oss alla.

Evenemanget innehåller kunskapsutbyten, workshops, inspirerande talare, filmvisningar, musik och avslutas med en stor aktion där de nyligen förvärvade kunskaperna används för att nå ut med budskapet till samhället.

De tre dagarna kostar endast 150kr och då ingår boende på Hvitfeldska Gymnasiet i centrala Göteborg. Måltider säljs till självkostnadspris för 20-40kr/måltid.

Flyer för evenemanget: www.powershiftsweden.org/wp-content/uploads/2011/09/flyer.jpg

Mer information finns på: www.powershiftsweden.org

Eventet på facebook här.

Och kom ihåg att anmäla er i förväg här.

Så kom igen nu alla fina som vill bidra till en bättre värld. Det är nu chansen finns att skapa en rörelse av unga människor som gör sig hörda och agerar för allas vår framtid. Det är nu det händer. Det är nu det KAN hända. Så hjälp till att sprida infon om Power Shift i era nätverk. It all starts with one och alla behövs!

Allt gott,

Sophy



Sökes: Sidekick, journalist och medarbetare till Heroes of Today
september 14, 2011, 4:50 e m
Filed under: Av Sophy, Heroes of Today, Hjältar, klimatarbete, Platsannons, Vara sig själv

Hej!

Jag heter Sophy Elevall och är chefredaktör och projektledare för Heroes of Today – magasinet om nya tidens hjältar. Nu söker jag en sidekick, någon som vill göra nya nummer av tidningen tillsammans med mig och samtidigt ha väldigt kul! För mig finns det knappt något bättre än att skriva, rädda världen tillsammans med engagerade människor och inspirera andra att göra detsamma. Om du håller med kan du fortsätta läsa.

Vår plan är att komma ut med två nummer av Heroes of Today under 2012 och sprida dessa gratis till Sveriges alla gymnasium, tillsammans med en handledning och resurser på Internet.

Vår vision:
”Få unga människor i Sverige att tro på sig själva och sina idéer, att de har förmågan att förverkliga dem och att de genom detta kan påverka och förändra världen de lever i.”

Läs mer om magasinet samt ladda ner första numret som .pdf här: www.heroesoftoday.se
Läs mer om vår plan för 2012 här.

Vi är nu i en fas där vi söker pengar för att ro projektet i hamn. Än så länge är vi inte hemma, men vi brinner för detta och är i dagsläget väldigt positiva till att det ska gå. ”Vi” är framförallt jag och min sambo Magnus Åkerlind, och vi tycker om att göra det omöjliga möjligt.

Som sidekick skulle dina arbetssysslor bestå av att göra intervjuer, skriva artiklar, korrläsa, bollplanka idéer och det mesta annat som har med tidningsskapande att göra. Framförallt handlar det om att vi ska vara ett team som tillsammans tar tidningen från 80 blanka sidor till en färdig produkt redo att inspirera ca 150 000 gymnasieelever.

Om allt går enligt planerna behöver vi dig på heltid fr.o.m. senast den 1 november.

Vem är du?
– Du bor i Stockholm (eller är villig att flytta hit) och har ett helhjärtat engagemang för hållbar utveckling och klimatfrågor. En av dina högsta drömmar är att på heltid få jobba med något som bidrar till en bättre värld.

– Du vill ha roligt och skratta mycket när du jobbar, samtidigt som du är flexibel och beredd att ibland jobba obekväma tider som kvällar och helger.

– Du kan vara både galen och vild, men är strukturerad, seriös och ansvarstagande när det krävs. Du är stresstålig och vet att en deadline är en deadline och ibland behöver man göra saker som inte är så kul, men med vetskap om att man gör det för världens bästa, så gör man det ändå, ibland t.o.m. med ett leende.

– Du älskar att skriva, ser skrivandet som ett hantverk och har erfarenhet av journalistiskt arbete så som att skriva artiklar, göra intervjuer m.m. Utbildning är inget krav, bara du brinner och själv vet att du är bra på att skriva.

– Du tycker om och är bra på att jobba självständigt, ta egna initiativ, spåna idéer och är inte rädd för att lyfta luren och ro den där viktiga intervjun i hamn eller ta reda på någon klurig fakta.

– Du lever med principen (eller vill leva) att allting är möjligt och att det inte finns något problem som inte har en lösning.

– Du älskar vårt magasin Heroes of Today och går igång på konceptet att kommunicera tunga frågor på ett positivt sätt till en ung målgrupp för att få dem att agera. Du längtar efter att sätta upp 80 sidor blanka papper på en vägg, spåna loss och börja fylla dem med innehåll.

För att tidningen ska bli så bra, engagerande och inspirerande som möjligt är det viktigt att vi har kul när vi gör den! Tycker vi inte att det är roligt tappar vi energi och jag vet att tidningen då blir lidande. Därför är det viktigaste kriteriet för att jobba med Heroes of Today att du och jag synkar! Att vi känner att vi vill spendera mycket tid tillsammans och funkar som ett team. Det går före vilken utbildning eller merit som helst.

Om du fortfarande är intresserad så skicka ett mail till sophy@heroesoftoday.se. Strunta i att få till säljande formuleringar utan var istället dig själv från början, det tjänar vi så mycket tid på. Berätta personligt om dig själv, dina drömmar, värderingar, var du befinner dig just nu och varför du vill jobba med oss.

Ska bli roligt att höra från dig!


Allt gott,

Sophy Elevall
sophy@heroesoftoday.se

www.heroesoftoday.se
www.filmenhome.se
https://magnusochsophy.wordpress.com/



Sophy på förstasida


I lördags var Sophy på förstasidan i Ålandstidningen. Ett reportage av Liz Lindvall om engagemang och relation till naturen. Läs tidningen digitalt här eller se de olika sidorna separat nedan.

/Magnus



Kul att arbeta med folk som ger energi
april 1, 2011, 9:25 f m
Filed under: Av Magnus, Heroes of Today, HOME-projektet, Vara sig själv, Wake Up Call

Igår var jag med Adam från Wake Up CallHumanioradagarna i Uppsala. Vi berättade vad Wake Up Call gör, vårt samarbete, om HOME och spred Heroes of Today bland studenter. Kul att vara i den miljön och få massor med positiv respons,  men framförallt roligt att vara där med Adam. Han är kontaktperson för Wake Up Calls Stockholmsgrupp och är en sån där person som ser möjligheter där andra ser problem. Dessutom har han förmågan att inspirera andra.

Förra veckan var han i Nynäshamn och peppade 300 högstadie- och gymnasieelever. Häromdan kom feedback ”Vill börja med att tacka och buga för en inspirerande föreläsning som verkligen fick mig att förstå vad jag vill göra och hur jag ska få utlopp för min energi och engagemang, tack. Sverige behöver härliga föreläsare som dig”.

Förra veckan genomförde vi Klimatvecka tillsammans med Trygg-Hansa och arbetade då nära deras CSR-ansvariga Kristina Nitzler. MinPlanet gjorde i samband med det en intervju med henne, se artikel! Jag tror fler som henne behövs på stora företag.

Tack för att ni är så bra!

/Magnus



Vem ska anpassas?
januari 24, 2011, 8:42 e m
Filed under: Av Sophy, Barnpedagogik, Familjeliv, Hjältar, Självskadebeteende, Vara sig själv

Hittade en video på facebook idag som jag tyckte var fantastisk och grät av lättnad när jag såg.

(Vet inte hur man fixar just nu så att filmen blir mindre, så den får plats i bloggen, så det är bäst att dubbelklicka på den så man kommer till youtube så man slipper se den ”beskuren”)

Tydligen kommer den här videon på något sätt från Scientologerna, vilka jag verkligen inte är ett fan eller medlem av. Och jag tycker inte heller att titeln känns särskilt snäll, när den skriker BOGUS, men det gör inte mindre att jag tycker att videon är väldigt stark och sann, för mig.

Men den väcker också mycket reaktioner, och frågan är ju väldigt stor, svår och komplex. Många föräldrar känner t.ex. att det varit en oerhörd lättnad för dem när deras barn äntligen fått en diagnos, att barnet då har fått hjälp och att barnet själv har förstått att det inte behöver ”vara som andra”. För lärare som bryr sig om sina elever är det också en lättnad när man t.ex. får förklarat för sig varför en viss elev beter sig på ett visst sätt och man kan då ge den eleven det stöd den behöver. Och självklart håller jag med om allt detta.

Men det jag inte håller med om är att dessa ”diagnoser” är en störning från det normala eller att det är något som är en ”sjukdom” som vanliga fysiska sjukdomar. Jag är övertygad om att så mycket av dessa diagnoser finns pga hur världen ser ut idag. Och jag är övertygad om att de som anses ”normala” som inte har en störning och har en förmåga att ”anpassa sig till samhället” har en minst lika stor störning som de/oss med diagnoserna, om man nu tycker att det finns något som är en störning.

Varför?
Många som har fått en diagnos, blivit tillsagda att de har någon slags störning, är människor som reagerar mot samhället, reagerar mot hur saker och ting händer runt omkring. Reagerar mot att man ska sitta stilla, reagerar mot att man ska lära sig massa saker i skolan, reagerar att man ska stå i ordnade led o.s.v.
Men vem är det som har bestämt att dessa människor behöver lära sig att anpassa sig till samhället, varför försöker vi inte anpassa samhället så att alla människor kan få vara så som de är istället?
Vad är det som är ”normalt” i att som barn sitta stilla under långa lektioner i skolan, lära sig saker bara för lärandets utan att det verkar ha någon verklighetsförankring, eller stå i led och anpassa sig om man ser att en annan väg går lika bra att ta?

Fler och fler barn får massa diagnoser nu för tiden, samtidigt blir det mer stress i samhället, människor bränner ut sig, orättvisorna blir större, klyftorna mellan fattiga och rika blir större, naturkatastroferna börjar hagla och vi är på väg i en klimatkatastrof. Samhället blir mer och mer omänskligt men ändå ser vi inte några samband mellan detta?

Själv har jag de rätta kriterierna för en Borderline personlighetsstörning, även kallat emotionellt instabil personlighetsstörning, och det har varit ett helvete många gånger. Saker har gjort så otroligt ont i mig och jag har inte velat finnas i den här världen för det är så mycket hemskt som händer överallt. Det var inte konstigt att jag tidigare oftast inte ville leva. Räddningen för mig var att börja agera, att börja fixa till världen och det som händer runt omkring mig.

Men motsatsen till mig då, människor som klarar av att se och höra allt som händer i världen, som bara bläddrar blad när de läser om naturkatastrofer, fokuserar på heminredning, ha en fin bil, materiella saker, väluppfostrade barn och bryr sig om sin familj men inte om resten av världen. Dessa människor som är norm och anses som de normala, för de kan anpassa sig i samhället. Varför får inte de också en diagnos, en störning. Om jag har en emotionellt INSTABIL personlighetsstörning, borde inte dom få en emotionellt AVSTÄNGD personlighetsstörning? För mig är det självklart. För mig är det ett långt större mysterium att människor inte reagerar/agerar, än att de gör det.

Men om man skulle komma ifrån det här med vi och dom, som det även blir nu när jag skriver, vilket jag vet att inte heller bidrar till något bättre. Vore det då inte skönare om vi insåg att alla bara är människor och att vi ALLA är olika personlighetstyper? En diagnos är något negativt laddat. Någonstans klingar det att det är en person med ett problem. Men tänk om det inte är det då? Tänk om det bara är så som den personen är? Och tänk om vi antingen kunde skippa det här med diagnoser, eller ge det även till dem som av någon (vet inte vem) anses normala.

Och tänk, om vi kunde anpassa samhället, göra världen mer balanserad, låta det finnas utrymme för tokiga, glada, spontana, uppfinningsrika och alla sorters människor, så att dessa människor fick vara där de faktiskt är meningen att de ska vara.

Jag tror inte ett dugg på att den traditionella skolan är till för alla, att det är bra för alla vuxna att ha ett 9-5 jobb o.s.v. Olika saker passar för olika människor. Jag mådde dåligt fram tills jag var 22 och helt plötsligt fick komma i ett sammanhang där jag fick använda hela min potential till att hjälpa andra människor. Fram tills den dagen hade jag varit ett spöke för jag var inte i ett forum som passade mig.
Det finns SÅ mycket kraft i så många av dessa människor som får alla dessa diagnoser, SÅ otroligt mycket vilja och förmåga att uträtta fantastiska saker. Men så länge vi gör allt vi kan för att försöka anpassa DEM till samhället istället för SAMHÄLLET till dem, så blir de istället ofta ett problem. Och det gör ont att se. För jag vet att vi kan rätta till det här bara vi vill.

Till sist en till video, lite längre, som INTE är gjort av scientologerna :) Som jag tycker är väldigt inspirerande och värd att se.

Allt gott,

Sophy

(dubbelklicka på filmen så du slipper se den ”beskuren”)



On the Road
december 1, 2010, 7:15 e m
Filed under: Av Sophy, Heroes of Today, Hjältar, klimatarbete, Vara sig själv

Ibland höjs det på ögonbrynen över att vi är så positiva och vi får ofta frågan var vi får vår energi ifrån. Man menar att klimatfrågan är ett så himla tungt ämne och att det borde vara jobbigt att jobba med detta.

Det ÄR ett tungt ämne. Det är otroligt allvarligt och jag vet att hela vår civilisation faktiskt är satt på spel. Och jag kan också få en otrolig ångest när jag inser vad vi håller på och gör mot planeten. Jag tänker på alla barn, alla djur som kommer att drabbas och alla människor i andra länder som just nu drabbas. Och det gör skitont. Och ondast gör det för jag vet att det inte skulle behöva vara så här om människor bara satt igång och öppnade ögonen och började bry sig!

Men, genom att jag jobbar med detta, så kommer jag också i kontakt med så otroligt många fantastiska människor som lägger ner sin själ i att få till en förändring. Och de visar att det går att förändra. Och det här är inte några fåtal, utan de dyker upp överallt, från alla håll och kanter och alla olika samhällsgrupper och länder. Och detta, det ger mig en otrolig energi. Och det gör hela det här arbetet enormt kul. För jag kommer i kontakt med så många människor, som jag inte alls egentligen känner, men ändå vet att jag har något fundamentalt viktigt gemensamt med – vi bryr oss om världen och våra medmänniskor och vi vägrar blint ställa upp på hur världen fungerar idag. Vi ser problemet, men istället för att bara ”vända blad” i tidningen så tar vi ansvar och gör något åt det.

Nedan mail fick jag förra veckan, som återigen blev en påminnelse om allt detta. Och en påminnelse om att vi/de unga besitter en otrolig kraft, (jag med mina 27 år börjar plötsligt höra till de äldre… :).

Hej Heroes Of Today!

Mitt namn är Emily Benson och jag kommer från en nystartad ideell organisation i Lund som heter On The Road. Vi är för nuvarande 7 ambitiösa ungdomar mellan 14 och 16 år som brinner för att hjälpa andra människor att uppnå sina mål och drömmar i livet. Vi riktar oss framför allt till ungdomar i våran egna ålder men även äldre som behöver/söker inspiration, motivation och ökad möjlighet för att uppfylla sina drömmar och mål i livet.

På våran blogg vill vi göra ett gemensamt kontaktnätverk där människor delar med sig av sina kontakter för att hjälpa andra. Bloggens syfte är först och främst att hjälpa människor att utbyta kontakter, drömmar, mål och erfarenheter med varandra. För det andra vill vi skapa en databas av inspirerande berättelser från människor som har satt sin dröm i fokus och lyckats uppfylla den.

Vi tror att även fast man är ung eller gamla, fattig eller rik, invandrare eller arbetslös kan alla dela med sig av en kontakt. Vi vill att varje individ ska få möjligheten att förverkliga sina drömmar och mål i livet. On The Road strävar efter att öka intresset hos människor att engagera sig mer för sina drömmar och mål och sedan dela med sig av sina erfarenheter och upplevelser till andra.

Ifall ni är intresserade av att publicera oss i er databas hade vi verkligen uppskattat det. Vi hade även tyckt att det hade varit intressant om ni skulle vilja berätta kort om er själva och hur ni startade er tidning och sedan skicka det till oss så att vi kan publicera det vår vår blogg.

Om ni tycker att vår organisation låter intressant och vill veta mer får ni gärna kontakta oss.

Besök även vår blogg: www.jointhewalk.blogspot.com

Mvh
Emily Benson – On The Road

Jag älskar detta. Och vad jag önskar att sådant hade funnits när jag var 14. Då satt jag i ett hörn och skar mig själv för ingen hade någonsin berättat för mig att fick förverkliga mina drömmar. Jag är verkligen tacksam över att få leva i den här tiden.

/Sophy

P.S! Artikel om On the Road publiceras i Inspirationsdatabasen antagligen någon gång innan jul.
http://heroesoftoday.se/wordpress/



Livet är magiskt

Vårt flyt och flow bara fortsätter här och livet blir mer och mer som en saga. Tror aldrig jag har varit så här positiv och ju mer positiv jag är desto mer positiva saker händer. Det är helt fantastisk och som en saga, det jag önskar händer :)

Igår var vi ju på LEVA-galan, se inlägg nedan, där jag blev nominerad till en av tre Årets Eldsjäl 2010. Förra veckan var jag till Örebro på en konsulentträff inom bildningsförbundet NBV. Här fick jag en halvtimme där jag berättade dels om vårt visningpaket med filmen HOME och Heroes of Today och dels om min bakgrund som självskadeperson och hur detta hör ihop. Allihopa blev väldigt ivriga att börja använda sig av vårt verktyg och NBV kommer nu köpa ett paket var till alla deras 15 avdelningar. Trots att de skulle göra detta så var det en kvinna som direkt efter min dragning satte sig vid en dator och själv beställde tre ex av filmen. Och någon dag senare kom det en beställning på två extra paket från en lokalavdelning. Vi pratade även mer efteråt om öppningar för mig att komma ut och prata mer om dessa grejer.

Fantastiska människor var det och det var också en härlig känsla under den efterkommande middagen som serverades då det var en väldigt upplyftande stämning och alla skålade alkoholfritt. Tycker att sånt är väldigt skönt, att komma ifrån den här alkoholkulturen som ständigt knackar på dörren annars.

På kvällen, när jag tog tåget tillbaka, så skulle sedan allihopa se filmen HOME som kvällsaktivitet. Och så idag, när jag skulle gå och köpa lite vegansushi till mig och Magnus så kom jag ändå fram till restaurangen när jag upptäckte att jag glömt plånboken hemma. Så jag fick gå tillbaka, hämta den, och sen när jag kom tillbaka till sushistället så stod fantastiska Ann-Sofie, som hade bjudit in mig till Örebro, i kön. (vilken jag hade missat om jag inte glömt plånboken första gången :). Och hon berättade att människor hade suttit och gråtit när de sett filmen och att de blivit oerhört berörda och bara längtat efter att sätta igång att använda filmen och vårt paket. Vilket känns så himla kul! För filmen funkar liksom hos alla! Och någon hade även nämnt att den kanske skulle börja äta mindre kött nu, tjohoo! :)

Så förutom allt detta flow, och att vi varje dag är så tacksamma att Amatheus får gå på världens bästa dagis Lilla Ellen Key, och att allting bara går framåt framåt FRAMÅT med vårt projekt, så fick vi i fredags skriva på kontraktet på en lägenhet!!! I snart två månader har vi bott alla fyra personer i en etta på 28kvm. Vilket har funkat hur bra som helst och även här har jag varit positiv. Men det har ändå varit lite speciellt att man när klockan är efter läggdags för Amatheus, dvs runt kl.19, så är allt becksvart och tyst i lägenheten och en av oss får sitta i lilla klädskrubben och jobba, där vi även har kläder för fyra personer och all smutstvätt och vårt enda förråd, och den andra får sitta på toaletten :) Men även det har ju sin charm och det är rätt roliga kontraster det här med att bli Årets Eldsjäl, få ta Kungen i hand för Årets Miljöhjälte o.s.v. och så driver vi vårt projekt från toalettstol, ha ha.

MEN! Så har vi varit och kollat på lite andra lägenheter i Rissne, där vi vill bo för det är relativt nära både till Maxis skola i Sundbyberg och Amatheus dagis i Spånga, och vi står i en bostadskö där inom Förvaltaren. Flera lägenheter som vi har sett har inte varit så himla kul, men vi har tänkt att det skulle kunna vara en kompromiss ändå. Men vi har inte fått dem. Och sedan var det en lägenhet som var så himla fräsh och fin som vi tyckte om direkt men insåg att det skulle vara omöjligt att få. För det var flera före oss i kön som tackat ja. Och plus att vi är så otroligt kreditovänliga då vi inte haft någon fast inkomst sen jag vet inte när o.s.v. Men så fick vi reda på att vi nu ändå stod som nästa i kö (ingen aning vad som hänt med de andra). Så vi skrev ett brev till dem, berättade om allt vi gör, om våra paket vi säljer, vårt engagemang, Amatheus dagis i Spånga + att vi skickade med en bild på oss och Kungen och vår tidning – och tamtamtamtam…. Vi fick lägenheten! Och redan från den 1/12. Så nu blir det snart flytt igen och vi och barnen får lite mer space och vi kommer kunna rädda världen hur mycket till som helst!

Life is magic!

/Sophy