En blogg av Magnus och Sophy – Världen enligt oss


On the Road
december 1, 2010, 7:15 e m
Filed under: Av Sophy, Heroes of Today, Hjältar, klimatarbete, Vara sig själv

Ibland höjs det på ögonbrynen över att vi är så positiva och vi får ofta frågan var vi får vår energi ifrån. Man menar att klimatfrågan är ett så himla tungt ämne och att det borde vara jobbigt att jobba med detta.

Det ÄR ett tungt ämne. Det är otroligt allvarligt och jag vet att hela vår civilisation faktiskt är satt på spel. Och jag kan också få en otrolig ångest när jag inser vad vi håller på och gör mot planeten. Jag tänker på alla barn, alla djur som kommer att drabbas och alla människor i andra länder som just nu drabbas. Och det gör skitont. Och ondast gör det för jag vet att det inte skulle behöva vara så här om människor bara satt igång och öppnade ögonen och började bry sig!

Men, genom att jag jobbar med detta, så kommer jag också i kontakt med så otroligt många fantastiska människor som lägger ner sin själ i att få till en förändring. Och de visar att det går att förändra. Och det här är inte några fåtal, utan de dyker upp överallt, från alla håll och kanter och alla olika samhällsgrupper och länder. Och detta, det ger mig en otrolig energi. Och det gör hela det här arbetet enormt kul. För jag kommer i kontakt med så många människor, som jag inte alls egentligen känner, men ändå vet att jag har något fundamentalt viktigt gemensamt med – vi bryr oss om världen och våra medmänniskor och vi vägrar blint ställa upp på hur världen fungerar idag. Vi ser problemet, men istället för att bara ”vända blad” i tidningen så tar vi ansvar och gör något åt det.

Nedan mail fick jag förra veckan, som återigen blev en påminnelse om allt detta. Och en påminnelse om att vi/de unga besitter en otrolig kraft, (jag med mina 27 år börjar plötsligt höra till de äldre… :).

Hej Heroes Of Today!

Mitt namn är Emily Benson och jag kommer från en nystartad ideell organisation i Lund som heter On The Road. Vi är för nuvarande 7 ambitiösa ungdomar mellan 14 och 16 år som brinner för att hjälpa andra människor att uppnå sina mål och drömmar i livet. Vi riktar oss framför allt till ungdomar i våran egna ålder men även äldre som behöver/söker inspiration, motivation och ökad möjlighet för att uppfylla sina drömmar och mål i livet.

På våran blogg vill vi göra ett gemensamt kontaktnätverk där människor delar med sig av sina kontakter för att hjälpa andra. Bloggens syfte är först och främst att hjälpa människor att utbyta kontakter, drömmar, mål och erfarenheter med varandra. För det andra vill vi skapa en databas av inspirerande berättelser från människor som har satt sin dröm i fokus och lyckats uppfylla den.

Vi tror att även fast man är ung eller gamla, fattig eller rik, invandrare eller arbetslös kan alla dela med sig av en kontakt. Vi vill att varje individ ska få möjligheten att förverkliga sina drömmar och mål i livet. On The Road strävar efter att öka intresset hos människor att engagera sig mer för sina drömmar och mål och sedan dela med sig av sina erfarenheter och upplevelser till andra.

Ifall ni är intresserade av att publicera oss i er databas hade vi verkligen uppskattat det. Vi hade även tyckt att det hade varit intressant om ni skulle vilja berätta kort om er själva och hur ni startade er tidning och sedan skicka det till oss så att vi kan publicera det vår vår blogg.

Om ni tycker att vår organisation låter intressant och vill veta mer får ni gärna kontakta oss.

Besök även vår blogg: www.jointhewalk.blogspot.com

Mvh
Emily Benson – On The Road

Jag älskar detta. Och vad jag önskar att sådant hade funnits när jag var 14. Då satt jag i ett hörn och skar mig själv för ingen hade någonsin berättat för mig att fick förverkliga mina drömmar. Jag är verkligen tacksam över att få leva i den här tiden.

/Sophy

P.S! Artikel om On the Road publiceras i Inspirationsdatabasen antagligen någon gång innan jul.
http://heroesoftoday.se/wordpress/

Annonser


Ansvarsfulla människor
december 1, 2010, 8:51 f m
Filed under: Amatheus, Av Sophy, Barnpedagogik, klimatarbete, Klimatet, Världen

Idag är det en artikel om Jonas Paulsson, initiativtagaren till Köttfri måndag, i SvD. Läs här: http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/psykologi/driften-att-overleva-slog-till_5755947.svd

Artikeln handlar inte så mycket om just Köttfri måndag, som för övrigt är en fantastisk kampanj, utan mer om Jonas resa, från tillväxtälskande moderat till miljöpartist och ansvarsfull medmänniska. Och människor som han inspirerar mig väldigt mycket. För han är inte någon som är född skogsmulle eller hela sitt liv brytt sig om de här sakerna. Men när faktan väl kom på bordet så tog han in det och försökte få till en förändring. Istället för att stänga av och vända blad så tog han ansvar. Och det är inget han bara bryr sig om bakom stängda dörrar, han går aktivt ut och visar att han tar ställning. Och därigenom inspirerar andra att göra detsamma.

Ansvar är inte att att se till att ens barn har mat för dagen bara idag, eller se till att de kommer till skolan. Ansvar är att se till att barnen har en framtid på den här planeten. Och ansvar är verkligen inte att låta maten för dagen vara kött. Ansvar är att berätta att kött är något som allvarligt försämrar deras möjlighet att ha en framtid på den här planeten och sedan ansvarsfullt visa och ge andra, lika goda, alternativ och berätta att detta, detta är det bästa jag kan ge dig och därför är det det du får. Ansvar är att lära barnen medkänsla och att alla människor är lika mycket värda. Idag lever vi i Sverige inte så. Vi lever som att vi har rätt att göra och leva hur vi vill, oberoende av konsekvenserna det ger resten av människorna i världen.

Såklart kommer det direkt massa kommentarer på en sån här artikel. För det finns så många människor i Sverige som slåss för sitt liv (och BARA sitt eget liv) om att få fortsätta förneka och leva på som de alltid gjort. De vägrar att tänka/leva nytt och känner sig direkt hotade om man säger att deras sätt att leva inte är ett bra sätt att leva. Människor som ÄR sina prylar, ÄR sitt kött på tallriken. Och om vi tar det ifrån dem, vad har de då kvar?

I så många länder finns inte ens den här förnekelse diskussionen. Där är klimatförändringarna ett faktum och det handlar istället om ”vad ska vi göra åt det?” och ”hur skyddar vi oss mot dessa förändringarna med livet i behåll?”.

Jag är en väldigt positiv människa nu för tiden. Efter ett ”långt” liv i negativitet och destruktivitet så tror jag faktiskt nu att vi kommer att fixa det. Jag tror inte att det kommer bli lätt och jag tror att det kommer hända väldigt mycket jobbigt först, vilket gör väldigt ont att se för jag vet att min 3-åring kommer att få uppleva det. Men av alla de positiva krafter jag träffar på i mitt arbete så är jag övertygad om att den här förändringen är på gång och att det kommer att gå. Jag ska banne mig se till att det går. Men jag säger också som Mattias Klum, världskänd naturfotograf för National Geographic, som förra veckan under ett seminarium sa något i stil med detta: ”Jag kan vänta i veckor på djuren och att ta den perfekta bilden, då har jag ett fantastiskt tålamod. Men jag har faktiskt börjat tappa tålamodet med min egen art. Vi har vetat det här så länge nu och ändå agerar vi inte.”

Jag är stolt över att vara jag. Och jag är stolt över människor som Jonas Paulsson. Jag önskar önskar att jag kunde vara stolt över alla mina medmänniskor, men det kan jag inte. För mycket av det som människor gör gör väldigt ont. Och det skadar både mig, lilla Amatheus och så många människor på andra sidan jorden. Men jag vet att det inte skulle behöva vara så och jag vet att det går att förändra. Och det är min drivkraft och övertygelse. Jag vet att det går att förändra.

/Sophy