En blogg av Magnus och Sophy – Världen enligt oss


Krönika om självskadebeteende i Metro
maj 10, 2012, 8:37 f m
Filed under: Av Sophy, Självskadebeteende, Vara sig själv, Världen

(Inlägget är även publicerat i Sophy’s nya blogg sophyelevall.se)

Igår var det en fantastisk krönika av Hillevi Wahl i Metro. Eller den var hemsk, hjärtskärande och fick mig att gråta på tunnelbanan, men jag blev också tacksam över att sånt skrivs i Metro. Även om jag önskar att det inte skulle behöva skrivas om, för jag önskar att det den handlade om inte skulle behöva ske.

Rubriken var ”Självskadesex vanligt bland unga” och handlade om just detta. Att det är så svårt att prata om det fast det är så vanligt. Att nästan två elever per högstadie- eller gymnasieklass har använt sig av sex för att avsiktligt göra sig själv illa.

Så här skriver hon också:
”På sajten Intetillsalu.se berättar tjejer och killar om varför. Om att vara duktiga flickan på utsidan, men ha djupa sår på insidan. Om att känna att kroppen är värdelös. Om att försöka hantera ångesten, ta tillbaka makten. Om att bara skapa ännu mer ångest. Om att söka bekräftelse, om längtan om att få höra att man är vacker, att man duger. Om vilsenhet och drömmar och om att göra något så onämnbart, så skamligt att ingen vågar se eller fråga. Om att känna sig död i själen. Om tomhet och
ensamhet.”

Och det skär enda in i själen på mig. Dels för jag så väl kommer ihåg hur det var. Jag använde mig inte av sex, jag skar mig istället, men ångesten var den samma. Och det gör så otroligt ont för att jag vet att det är så många som känner så just nu. Och samtidigt som jag är tacksam för att det inte är så för mig längre så känner jag att jag på något sätt måste göra allt för att försöka förändra det för andra. Hur kan jag göra annat?

Jag vill ta dom här människorna och säga att det inte är dem de är fel på. Det är inte dom som är trasiga och behöver fixas, det är det här samhället som är trasigt. Och dom ÄR redan vackra, så otroligt vackra, för dom  k ä n n e r. Dom stänger inte av. Dom (jag tidigare) gör allt för att på något sätt klara av det här systemet, rätta in sig i linjen, men det bara GÅR INTE. Och det GÖR så ont att leva. HUR ska man kunna, vilja leva i den här världen, den här omänskliga, empatilösa världen, där vi ska nicka och säga ja och klara allt som någon kommit på att man ska klara av? Och man måste straffa sig själv, bedöva sig själv, fokusera på att skada sig, på smärtan, i alla fall för en liten liten stund för att överleva. Tömma sig själv på skriket.

Som jag brukade säga förut: ”Jag skär mig inte för att dö, jag skär mig för att överleva”.

Nu, tio år senare vet jag att den här världen också är vacker. Att det finns så många vackra människor, så många som bryr sig om varandra, andra, som brytt sig om mig, och den här världen. Så många som kämpar och gör allt dom kan för att försöka få till en förändring, så att alla ska få leva och få vara så som dom är. Jag vet att jag är bra, att jag är en fantastisk människa. Jag går inta att placera in i någon färdiggjord mall och har svårt att funka i systemet, men får jag göra det jag tycker om och det jag är här för att göra så kan jag göra underverk. Och det är om detta jag på något sätt måste få berätta om. Komma ut med. Och jag vet att jag kan, på något sätt. Jag vet inte riktigt hur, bara att jag måste och vill av hela mitt hjärta.

För så länge det gör ont i dig så gör det också ont i mig. Och ingen ska behöva ha så ont så att den skadar sig själv.

Kram
Sophy

Hela krönikan i Metro går att läsa här.

Annonser

Kommentera so far
Lämna en kommentar



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s



%d bloggare gillar detta: