En blogg av Magnus och Sophy – Världen enligt oss

Det väcker reaktioner att Amatheus är tre år och vegan. Vilket jag är så oerhört stolt över att han har varit ända sen födseln. Blir tacksam varje gång jag kommer på det. Plus att han även äter till 90 % ekologiskt. Men förstår att människor reagerar eftersom man inte hör om så många barn som är det, även om det är vanligare än man tror.

Elin på MinPlanet.se fick ett mail från en läkare:

Hej!

Har du funderat på om det är bra att en treåring är vegan? Får han i sig alla de näringsämnen i tillräcklig mängd som han behöver för sin utveckling? Utan att käka kosttillskott? Har föräldrarna den specialkunskap som behövs för att ge ett litet barn det han behöver? Har de talat med nutritionister och dietister och räknat ut ordentligt?

Detta blev mitt svar:

Hej,

Tack för omtanken. Jag har själv varit vegan i nästan tio år och har bra koll på vad man behöver få i sig. Både Amatheus och vi äter kosttillskott för det som det kan vara svårt att annars få i sig när man är vegan. Vi har koll på att han får i sig rätt mängd. Även pratat med kostrådgivare och barnmorska om detta. Många personer som är veganer eller vegetarianer har ofta bra koll på att de och deras barn får i sig en näringsrik kost. ”Bland-ätare” tänker ibland att det är självklart att de alltid får i sig allt det de behöver, vilket inte alls är självklart.

Det finns många uppgifter som pekar på att kött inte heller är bra för små barn. (Dessutom rekomenderar ju Världscancerfonden att vi inte konsumerar några charketuriprodukter alls.) Och vi anser att Amatheus ska få välja själv när han blir äldre om han vill äta kött. Eftersom kött (och mjölk)produktionen är ett av de största hoten mot klimatet och hans egen framtid. Det skapar även väldigt mycket lidande för både djur och människor redan idag. Något vi inte vill att han ska behöva ha på sitt samvete. Samt för hans hälsas skull. I Sverige finns det idag fullgoda alternativ för människor att klara sig på vegetarisk eller vegankost vilket vi anser är ett väldigt ansvarsfullt val, både för Amatheus och planeten vi alla bor på.

För att citera en av de stora:

”Ingenting kommer att gynna den mänskliga hälsan och öka chansen för överlevnad på Jorden lika mycket som evolutionen till en vegetarisk diet.” – Albert Einstein

Hoppas detta kunde lugna din oro.

De vänligaste hälsningarna,

Sophy – Stolt mamma till Amatheus som älskar mat :)

–

Apropå ämnet, här hittade jag intervju på MinPlanet.se med fantastiska Jonas Paulsson om Köttfri måndag: http://www.minplanet.se/index.php?option=com_content&view=article&id=1486:wwf-gillar-koettfria-mandagar&catid=2:miljoenyheter&Itemid=14

/Sophy

Det är så bakvänt. Amatheus är vegan sedan han föddes. Han har den kost som skapar minst lidande. För djuren, för naturen, för jorden, för människorna. Att äta kött och mjölk står för oerhört stora utsläpp och är något som faktiskt sabbar hans framtid på jorden. Inte bara om han själv skulle äta det, utan ju faktiskt alla som äter kött bidrar ju till att minska hans förutsättningar att få en ljus framtid. Vi bor liksom på samma jord.

Så, Amatheus kost är den som INTE skapar lidande. Ändå är det han som är undantaget och för honom som jag måste berätta för, när han är oskyldiga tre år, att det finns de människor som äter djuren, som äter hans kompisar. Han kom hem idag och sa att dom andra fick fisk och kyckling på dagis. Och jag blir då tvungen att förklara att vi äter inte det, för vi vill att djuren ska få ha det bra och vara glada, och om man äter upp djuren så blir dom ledsna. För djuren är ju våra kompisar.

Då svarar Amatheus: Men det är inte RIKTIGA djur.
Och hjärtat blöder när han säger så. För hur förklarar man för en tre-åring att världen inte är så vacker som han tror. Det är så självklart att det i hans värld inte kan vara RIKTIGA djur. Man kan ju inte ÄTA djur. Hur skulle man kunna äta djur, som är så snälla, så roliga att vara med, som har liv och känslor precis som en själv. Och jag har inget riktigt svar till honom. Förutom att säga att det ÄR riktiga djur och att det är det som är så knasigt. Men att barnen som äter det inte förstår det… Eller snarare att deras föräldrar inte förstår det… För det är ju inte de små 1-2-3-åringarnas fel. Hur skulle det kunna vara deras fel?

Ofta säger människor något i stil med, men låt barnen få bestämma när dom blir så gamla så dom kan bestämma det, om dom vill bli vegetarianer. Önskar att detta skulla ändras. Låt barnen, när dom blir så gamla så om kan bestämma det, om dom vill börja äta kött. Om dom vill att djurens liv ska spillas för deras smaklökars skull. Om dom vill äta kött som bidrar till så mycket skövling av regnskogen, så mycket växthusgaser som förstör deras framtid osv. Är inte detta mer ansvarsfullt?

Pratade med en vän om det här häromdagen, som blev vegetarian redan som barn. Att hon tidigare inte förstod att t.ex leverlåda och sånt kom från djuren, det var ju bara något man åt. Om hon hade vetat att djuren dödades för att hon skulle få äta det, så skulle hon inte ha gjort det. Undrar hur många som är ärliga med sina barn om det här. Hur många som förklarar för barnen att djuren blir fruktansvärt grymt behandlade, på ett sätt som man inte ens vill föreställa sig, och sedan dödade för att barnet, eller de vuxna, ska få äta den maten. Trots att det finns fullgoda alternativ och att vi inte BEHÖVER äta kött. Hur många vuxna är bekväma med att berätta hur det går till med djuren för barnen. Hur många är bekväma med att berätta att dom där söta kossorna eller fåren, blir brutalt dödade, för deras skull. Att t.ex de små nykläckta kycklingbebisarna blir levandes nermalda i köttkvarnar, samtidigt som man hör deras skrik. Om man inte är bekväm att berätta det för sina barn, är inte det ett tecken på att det är något med hela det här köttfrosseriet som inte är korrekt. Om man inte kan vara ärlig med  det och berätta var det faktiskt kommer ifrån. Eller om man själv inte ens vill veta hur det går till på de här ”köttfabrikerna”.

Det är liv. Djuren har liv. Och vi ”leker Gud” och tar de liven. Jag förstår förstår verkligen inte hur detta kan ske fortfarande 2010. Jag trodde att vi hade utvecklats mer än så. Att vi hade blivit smartare.

/Sophy